|
|
Post by CC on Apr 12, 2020 6:21:59 GMT
Ett ämne som fascinerat ett tag är förhör och intervjuer, hur mycket andra människor berättar och hur ofta vi går ifrån en dialog och minns bara de repliker vi levererade.
Mänskliga intuitiva beteenden. Sådant CIA och vissa poliser tränar att komma igenom. Tre saker att ta med sig.
Folk lyssnar bäst när de fått sagt det de ville. Innan dess betyder "ja" och "umm" inte att de håller med, utan att de vill säga något viktigt men inte får en syl i vädret för det triviala trams man själv levererar. Känner man själv att man kommit på något riktigt bra att säga, så betyder det också att man är en sämre lyssnare. Man kan träna upp att lägga det åt sidan, var det jättebra så kan man ta med det senare i memoirerna.
Det är svårt att svara rakt och entydig "nej", på en fråga där det sanna svaret är "ja". Som när man blir tillfrågad om man slutat slå sin fru och det rätta svaret är "varför skulle jag göra det? jag skulle bli tvungen att gifta mig och i värsta fall med Anne N, för att hon är lättduperad, och då blir jag tvungen att köpa 2 liter freixenet i spann och fredagsmysa med HENNE bara för att först slå och sedan sluta slå henne för att inte framstå som en buse i dina ögon. Jag blir vansinning", men av taktiska skäl så blir svaret på frågan om man mördat sin fru ofta istället, "du, jag sjunger i kyrkokören" vilket låter som "nej" men betyder "ja".
Folk gillar inte tystnad. Lämna dem med en fråga och lite tystnad och där kommer ett svar.
Folk har med sig hela kontexten av sanningen i huvudet. Är de obekväma med sanningen så kan likväl hända att de berättar sina intentioner och beslut, även om de inte berättar om eller förnekar själva handlingen.
Det är svårt att ljuga och vara bekväm med sig själv. Snurrar han, är en av fötterna i luften och den andra på väg mot dörren. Rycker det, pillas det, kliar det. Kroppsspråk är mycket enklare än böckerna gör det. Sanning är mindre stressande, för det är mindre att hålla reda på, så stresstecken kan berätta att här har han svårt att hålla tungan rätt i mun, men då skall man komma ihåg att ibland är det en fördel att stressa någon, han ger ett sämre intryck och han förmår inte organisera sig själv lika bra. Beror lite på vad man är ute för att hämta. Stress säger inte att man ljuger, det säger att svaret är laddat av någon anledning.
En del klarar att ljuga rätt bra. Några få är duktiga på att ljuga, men osanningar skapar inga verkligheter och de som är bra på att ljuga har ofta en historia av miljöbyten. Det är inte roligt att stanna kvar på en plats där folk räknar med att man ljuger. För på kommer nästan alltid andra, förr eller senare, om de verkligen är intresserade av sanningen.
Vill man se vad andra verkligen tror, efter att man börjat bli osäker på vad de säger, så skall man undersöka vad de gör.
En del meningar överlever sitt sammanhang. En del saker folk fortsätter att säga passar bättre ett annat sammanhang. Jag kommer strax till ett exempel. "Över 20.000 avlidna i USA, flest i världen". Några av oss visste inte ens att det var en tävling och har dessutom läst en liten rubrik om att kineserna precis avslutat mer än en miljon mobilkonton, där det förklarades att mobilen används för att komma åt samhällsservice i kina och att man alltså inte ger upp den om det inte finns synnerliga skäl, som att man råkar vara död i corona. Att ta med en nypa salt. Gör en notering om de två orden "avliden" och "expert"s triumftåg i svenska media, de senaste åren. Vi får återkomma dit. Där finns en tävling i obehagliga saker där man vill USA skall vinna. Delvis på grund av en Trumps valseger 2016, dels som förberedelse för att försöka vinna 2020. Hur intressant är informationen, här i kolsäcken? Måttligt.
Till sist de där orden som är överflödiga. De är inte överflödiga. Den rödhåriga kassörskan gav inte korrekt växel tillbaka. Hmm. Varför behövde jag veta att hon var rödhårig. Där fanns uppenbarligen ett urval av kassörskor. Tillägget även om det inte betyder något för mig, betyder något för berättaren. Notera. Han kommer att förklara.
En positiv attityd gör skillnad. Någon har mördat sin fru. Svara inte att det där var ett otrevligt sätt, säg istället att många har den känslan. Mördaren kommer att vara förvånande enkel att få att berätta var han grävde ned liket i det senare fallet. Man knyter sig av kritik.
|
|
|
|
Post by fb on Apr 12, 2020 19:04:20 GMT
Var har du grävt upp allt detta? Det låter plausibelt och verkar bygga på erfarenheter. Så, jag gissar på berättelser från människor som på något sätt arbetar med förhör eller liknande.
Jag vet hur man ska bete sig för att vara en bra lyssnare, men har likväl ofta svårt att vara en god lyssnare. För det hänger inte bara på kunskapen allena. Ibland är jag en bra lyssnare, och jag tror att vi alla kan vara det ibland, fast somliga kan det oftare.
Det är en av orsakerna till varför jag uppskattar läsning, då jag i min egen takt kan läsa bokstäverna och orden som ligger där och väntar, precis när det passar mig. Samt en sak till, att man även kan läsa om och göra efterkoll. Det som bara har sagts har ju redan försvunnit, och har man missat något eller missförstått något så är det ibland svårt att inse det eller att reparera skadan ifall man inser det.
|
|
|
|
Post by CC on Apr 12, 2020 20:57:41 GMT
Du var en helt OK lyssnare. Vill man bättra på det ytterligare så handlar det om träning. Du hör säkert "samtalet kan komma att bandas i utbildningssyfte" någon gång när du ringer och beställer något. De flesta av oss går inte så långt. Jag har slutat chatta men har i efterhand suttit med gamla chattexter och läst igenom, och förvånats över saker jag inte snappade i stunden. Så länge minnet inte sviker kan man alltid återvända och reanalysera. Stav- och tankefel har en tendens att bli synligare efter man tryckt på sändknappen. Det finns en hel del intressant att lyssna på. Senaste upptäckten var black swan, www. blackswanltd.com ,som har en gisslanförhandlare som nu lär ut förhandlingsteknik och det finns flera källor, kroppsspråk, CIAs intervjumetoder, how to spy a liar, svenska boken " förhöret", med ett förbluffande kapitel om en framgångsrik luftwaffeförhörsledare Hanns Scharf, bandade polisförhör (som tyvärr ofta har jobbigt dålig ljudkvalitet). Samt lite annat. Lite som jag plockat upp i tingsrätten både från svarande samt från socsekr (socsekr är intressanta, förnumstiga, naiva och som myndighetsrepresentanter övervärderade en faktor 2). Förresten så fick jag ett tips av Dobo, innan han och kinafalangen lämnade in, Be a patient listener (it is this, not fast talking, that gets a con man his coups). Never look bored. Wait for the other person to reveal any political opinions, then agree with them. Let the other person reveal religious views, then have the same ones. Hint at sex talk, but don't follow it up unless the other person shows a strong interest. Never discuss illness, unless some special concern is shown. Never pry into a person's personal circumstances (they'll tell you all eventually). Never boast - just let your importance be quietly obvious. Never be untidy. Never get drunk. De tio budorden var från Victor Lustig, som använde samtalet som verktyg. Hans geschäft var att lura andra och han tycks filtrerat och preparerat sina offer genom att tala med dem. Vi tänker oftast inte på samtal som verktyg. Han sålde eiffeltornet en gång så det är värt att ta in hans råd, och attityden att samtal är verktyg.
Och det där att vi drar slutsatser och får intryck av ett samtal, exempelvis och fortsätter vidare. Det är en nödvändig rörelse, utbyte och därefter fortsätter man, nytt utbyte och därefter fortsätter man, samtidigt så kan hända att man tredje gången man talar med en människa förstår något ur hennes värld bättre. "Mobilmast" är inte neutralt, utan det är något hotfullt, och det går att föra tillbaka till tidigare samtal. Framåt tar man att det som är neutralt för den ena inte behöver vara det för den andre, bakåt tar man att det där picknickförslaget inte var det minsta attraktivt pga att samma berg där man tänkt sätta sig ankrade en mobilmast.
Jag fick precis den här länken, via Qanon och startade dagen med att analysera den. OK där finns ett budskap, eller ett knippe länkade påståenden, men jag försökte följa blå tåget metodiken, man följer stuntmannens väg in i berättelsen på samma sätt som man tar blå tåget på nöjesfältet, att man betalar entre, och sedan sätter sig i en vagn, spänner fast sig och kör en tur genom en upplevelse, för att sedan komma ur tunneln, bromsa in och kliva ur efter en styrd upplevelse. Användning av musik, förstärkning av ett resonemang med hjälp av bilder och faktiskt material där jag nästan sett och hört alltsamman en gång tidigare. Jag sympatiserar med Q men inte särdeles med att man sätter in tre kanaler av propaganda, tal, bild, musik för att förstärka och sänka in. Text och begränsade kanaler som radio har sina fördelar. Propaganda är inte med nödvändighet lögnaktig men när någon använder alla medel och gör ett inlägg till en upplevelse så finns anledning att bli en smula grinig. Att bli skedmatad med ricinolja, är inte en favoritsyssla.
"Sådan vill jag inte vara". Jag håller med, sådan bör man inte vara, men man vill känna igen det, förstå vad den andra håller på med genom vad han säger. Den andres vilja och intentioner har inget att göra med sanningsinnehållet. Både hans intentioner och sanningsinnehållet berättar en hel del om honom. Och även om alla inte är beredda att sätta in hela paletten av verktyg för ett effektivt samtal så har det fördelar att veta vad som krävs för att hålla sig inom Overtonfönstret.
|
|
|
|
Post by fb on Apr 13, 2020 15:09:52 GMT
"Wait for the other person to reveal any political opinions, then agree with them." Näe...  Där går min gräns! Och jag har ju inte heller för avsikt att sälja någon berömd byggnad till någon... Förstår din poäng med propaganda, men kan likväl inte se på radio som en kanal som inte kan vara oerhört suggestiv den också. (Första associationen jag fick när du nämnde radion gick till en historisk herr A.H. ...) Öppnade länktipset, men släckte ner det igen. Tiden 1:17:58 avskräckte... |
|
|
|
Post by CC on Apr 13, 2020 15:15:01 GMT
Ja och skulle de lägga på ett effektspår på reportagen vore det vara än värre. Hitler, om man inte råkar vara kommunist eller sociallliberal el dylikt och fortfarande har användning för honom, är en smula utmjölkad, och jag har svårt att se att den mediala världen inte utvecklats eller att de som är intresserad av resultat inte tittat på bra-dåligt och lessons learned därifrån och sedan jobbat på i 90 år.
En sak som gör det lättare att läsa tankar, andras alltså, är när andra skriver ned dem. Hitler respekterade inte sanning utan trodde han kunde köra över den genom upprepning, han trodde på likriktning. Att notera. I min värld blir man för ofta motsagd och hotad, tre gånger så de idérna lever kvar. Men svensk radio spelar inte direkt, med att berätta för svenskarna att de är orättvist behandlade, att de därför har rätt att ta sig rättigheter. Inte för svenskarna. De får höra att de redan är besegrade, att de inte uppfunnit något och att de skall men har svårt på grund av sin förkastliga natur, att göra sin plikt och att de är mindre värda än sälar. I den gruppen kan man framstå som kapo, och säga att man skäms över att man är man, 500 års slaveri och kvinnoförtryck, men det är i stort sett det. Funkar på en del och budskapet till andra, att de är orättvist behandlade och därför har rätt att ta sig rätt är förbehållet dem.
Metodiken är fortsatt rätt enkel. De stora humörutbrotten är borta. De lär fortsatt fungera om man haft de folkliga resurserna att skapa stormöten, men det stadiga skvalet av påståenden, som alla kommer ur en ensartad bild av verkligheten, tack journalisthögskolorna, med något undantag, finns där. Samt uthängningarna. Tonaliteten finns där men återhållet och inte i flera kanaler. Jag har oturen att passera radion vid 12-slaget och musik och dikt är själsdödande snarare än suggestiv. För att bedöva och sedan doppa i löga offren.
Det finns en hel del teknik man kan lära utan att känna sig tvingad att använda den. Håll ögonen på mänskliga stolpiller, sådana man blir vän med lite för lätt och som glider omkring lite för smärtfritt. Kanhända är de tränade i Lustigs yrkesgymnasium. Sedan finns det en och annan som är genuint trevlig, men sådana är bara jobbiga. |
|
|
|
Post by CC on Apr 14, 2020 5:32:23 GMT
Ett sidospår som tar mindre än en timma och kortare att identifiera än Hiroshima: www.youtube.com/watch?v=H1ow1LJDmSEVad har Sean Hannity på höger rockslag? Dyker den nålen upp på andra. Jag hade ett tag en lista på amerikanska namn som jag räknade med hade direktkoppling till Q, men slängde den, Hannity var ett av dem sedan tar minnesluckorna vid. Skulle du, Filip, eller någon av er som läser detta, se en sådan på rockslaget, på amerikanska mediapersoner, så hojta till. Mycket intressant ämne. |
|
|
|
Post by fb on Apr 14, 2020 17:04:04 GMT
Döskallen?  |
|
|
|
Post by fb on Apr 14, 2020 17:08:21 GMT
Bra filmsnutt. New York Times fick på nöten där. Och Trump gjorde bra ifrån sig som agerade som han gjorde, och struntade i vad medierna tyckte då.
Men... USA måste fortsätta att satsa än hårdare på masstestning, för att så småningom kunna få lika bra koll på läget som Sydkorea.
|
|
|
|
Post by CC on Apr 14, 2020 17:23:15 GMT
Jupp. Dödskallen. Inte organisation Todt, i alla fall, men du känner säkert igen den om du zoomar. Ser du den på annan plats så hoja. Ffa på media och politikerpersoner. (Ed 21 april 2020. Har hittills bara sett punisher i bottensvallet av Q-uttydare, bara Hannity hittills. Kanhända till valet. Olycklig optik om för många börjar bära punishers skalle, men för tillfället så är det ett bra sätt att mäta genomslaget av Qanon. Bocka för Hannity och ett bottensvall av tusentals. Därovan inte så många.)
Nästa sak Qanon säger idag, är att Drudgereport är sålt. Den tycks skiftat färg sista månaderna och trumpister har klagat på den, vilket skulle förklaras om den var såld och vi går och väntar på att ägarskiftet skall bli känt. Qanon ligger ofta någon vecka före, med sådant som kommer att bli veckans nyheter, som NXIVM sexkulten, personbyten på höga poster osv så det ligger en hel del arbete bakom, mer än en heltid, tycks det. Pepe är inte Qs uppfinning, Punisher i den betydelse han gett den är säkert vad Hannity åsyftar, hur nära Q är Trump är intressant, Punisher kopplar Hannity till Q, för det är inget som hamnar på en vuxen människas rockslag enkelt och Hannity är en av dem som kan få en vänlig intervju med Trump.
Så låt se. Vem som härnäst har punisher på rockslaget, kollade Tom Fitton som hade någotslags träningshoodie, utan rockslag och nål, låt se där finns en kvinnlig journalist carpenter? något är det, som jag skall försöka se om hon varit i bild nyligen.
Och drudge. Låt se om där är ny ägare nästa vecka. (Ed 21 april 2020: en vecka senare och inte en ny ägare på drudge. Jag var aldrig trumpist, utan en aldrig-hillary, så jag kan vara utan total lojalitet, trumpisterna och drudge tycks gå skilda vägar, låt se var någonstans drudgereport landar. Det är fortfarande en bra källa till rubriker, från framförallt USA)
|
|
|
|
Post by CC on Apr 19, 2020 8:27:17 GMT
Jag är lite grilsk idag, för att Husbondens Röst startar dagen med att meddela att vi ljuger 3 gånger per dag enligt fosskning, och att lögnerna är ett smörjmedel enligt fosskning och fosskaren själv som också är expett, två av SVTs favoritintervjugrupper. Det är ungefär som att säga att jag stjäl för 1500 kronor per år. Förr eller senare hittar jag honom. Jag kan stolt säga att jag kanske har fel 3 gånger per dag och traderar 3 osanningar per dag, men jag ljuger så sällan det går. Och så säger han följande, parafraserat; "det är tvärtom. Dvs vi är inte duktiga på att känna igen lögner och vi är bra på att ljuga". Och han har fosskat sig till det. Då är det egentligen inte svårt. Man kan titta ut på gatan. Man kan titta i spegeln och konstatera att där är några till. Men då skiljer han inte trots att han är expett och fosskat, på planerade lögner och vilseledning mot på andra sidan; reflexmässigt och traderat. De senare sorterna är förrädiska, den som för lögnen vidare och har accepterat en källa, och från den ett påstående, och behandlar det sagda som sant, med följd att inga av de psykologiska teknen kommer att vara på plats. Gillar man kroppsspråk kan man titta på vart ögonen rör sig, om det är något man upplevt eller hur tar av andra delar av minnet*, men de källkritiska metoderna, intern och extern konsistens kommer att vara mer effektiva att peka ut om man själv bör bygga vidare på det sagda, så som en sanning. Samma sak när personen, som kan vara "hen" om man umgås med sådana, men i det här fallet är 43 år och heter Anna, ljuger reflexmässigt. "Du ser ful ut och verkar dum". Det är bara en ström av ord, som alltid med henne, och utan någon reflexion och där kommer en snabb titt i spegeln att bekräfta det man redan misstänkte. Internt/externtinkonsistent. Låt henne kämpa emot så länge hon kan. Men de här kategorierna när man är utelämnad till intern/externkonsistens, där kan man åtminstone tillämpa dem brett. Hur förhåller sig personen till sanning i allmänhet, hur mycket prutar hon på sanning? Långt innan hon berättat hur det står till i ett specifikt ämne kan hon ha sagt att "stol kan betyda så mycket", "gult för dig kan vara något helt annat än för mig" eller "vad är sanning?" och med berättat att hon är den som brukar upp den av expetten tilldelade kvoten, på förmiddagen, och sedan fortsätter på min. Om de inte är beredda att ge sig in på filosofiområdet kan hända de berättar hur de löser problem genom att berätta hur de löst ett problem, långt innan de berättat vad de är villiga att tillåta sig i en specifik fråga.
*det händer efter ett tag med guldmedaljvinnare, att de börjar med att berätta upplevelsen, för att övergå till att berätta historien om upplevelsen. Ögonen kommer att röra sig upp och vänster när de drar sig till minnes upplevelsen för att när de intervjuas på 25-årsdagen av olympiamedaljen, att titta upp och till höger. Inte tecken på osanning utan bara varifrån påståendet kommer i minnet.
Baseline eller normalbeteende. Livet är så mycket enklare när man väl lyckats pejla in sin egen eller andras.
Du: två stjärnor med inlägg 51.
|
|
|
|
Post by fb on Apr 19, 2020 14:17:47 GMT
Grattis 51:an!
Och om det du säger är sant så ska nog jag också snart förtjäna en stjärna till. Och det är sant.
Ni som är religiösa får god användning för dessa fina stjärnor när ni ska bedömas i Pärleporten. Fast, det var inte sant.
|
|
|
|
Post by CC on Apr 20, 2020 10:55:14 GMT
Kristen, och vill man ge sig själv en medal så kan man skaffa dem för en dollar styck av freeforums.
Jag har under veckan fått frågan från en lyssnare "Hur skulle jag, som lyssnar på CNN och SVT, veta om Trump sa något som inte var rasistiskt och verkade enande för det amerikanska folket" och det är en berättigad fråga. "Om jag bara ha tillgång till hans ovänner, hur kan jag få reda på sanningen om en person?"
Under de senaste veckorna så tog jag in hur man känner igen en phishing.
"https://www.ding.net/bonsaikitten/index.html
Och jag fick också det glädjande meddelandet att deepfakes nu är för alla. Vilket leder några av oss att ställa frågan, "om det nu är för alla, för VILKA var det förra veckan, och hur långt tillbaka i tiden?".
OK. Sanning är det som existerar, de abstaktioner som överensstämmer med det som existerar och det andra är sådant som inte överensstämmer och det kan vara intentionellt eller icke-intentionellt.
Dvs motståndaren kan vara en vanlig brist, eller det kan vara ett tänkande väsen med ett syfte.
Saker har inte intention. De har inga syften. Får man en hammare i huvudet så är det inte dess mening. Vi kan räkna med att inte allt är rätt som vi hör eller ser eller får berättat. Del av det kommer att vara brus, dvs slumpmässiga fel, av det slaget som vi skriver "coh" och "attt" och där finns en serie beteenden att kategorisera och anta något istället, som "och" och "att", att ignorera om mängden fel blir för stor, att ackumulera och låta majoriteten av tre avgöra att det nog är "och" och inte "coh".
Sedan finns det systematiska fel. Som överrapportering. Senaste matchen var alltid mest intressant och erfarenheten lär att det är en stadigt stigande trend in i framtiden, eller egentligen en sjunkande trend bakåt. Man lär sig på att man lyssnar in rösten som berättar, känner den som berättar, inte bara Vad han berättar.
Så här långt är det bara matematik. En smula olika vad man kallar verktygen beroende på var man är verksam men oavsett om det är ett meddelande på pergament eller ett statistiskt material så finns en verktygslåda att plocka fram och verktygen är de samma.
Verktyg som låter oss komma förbi förstaintryck och komma närmare sanningen. Gytter är inte ogenomträngligt. Felaktiga uppgifter och misstag är inte oigenkännliga.
I gränslandet så finns tendensiös rapportering, men den beter sig på samma sätt som trend, mätfel, hysteres, om någon exempelvis slarvara med att rapportera dödade av folkgrupp A, men rapporterar till och med rykten om dödade av folkgrypp B. Kallas bias, går att hantera på samma sätt som när en maskin har det.
Men när där kommer intentionalitet så finns där en vilja bakom, vanligtvis tjänar lögn ett syfte och man bör vara försiktig att stämpla något som lögn därför att intentionaliteten skapar egna mönster.
Rent praktiskt så finns två lager, "vad vill jag få gjort med min lögn?" och "vad måste jag göra för att få den att se ut som sanning?".
Intressant från hur man känner igen phishingwebsidan; om man tar av sig glasögonen "jag är här för att göra detta" och istället tar på sig glasögonen "hur fungerar den här sajten för andra användare" så blir det synligt, mycket enklare, att sidan är byggd, med resurser stulna från exvis äkta Swedebank, i syfte att bara ta in mitt lösenord, mitt kontonummer. Den fungerar inte till något annat.
Bra tips. Just därför att lögn, till skillnad från fel har ett syfte och syftet kan hjälpa till att avslöja lögnen, inte genom att det klassa in det som en partsinlaga* det är ett sätta att ljuga för sig själv, att underkänna andra på falska kriterier, den som är hatisk mot sin rånare för att han var vit (skulle kunna inträffa teoretiskt) är för den skull inte med nödvändighet icke rånad. Förklarar om jag behöver.
Utan det är en speciell form av partsinlaga, lögnen, där det finns ett hantverk bakom för att passa in den i strömmen av påståenden och skapa legitimitet för den.
Och hantverk sätter andra spår. Medvetna utelämningar, tillägg, ommärkning, syfte, märken av ett andra par händer än dem man förväntade.
Och lögnen har ingen koppling, inget avstånd upp till sanningen. Den relaterar till en vilja utan respekt för sanning. Ibland berättar en sagesman om sitt förhållande till sanning långt innan han berättar sin lögn. Och då menar jag "berättar" i betydelsen "människor SÄGER inte saker, de uttrycker SIG" en viktig skillnad, som att skruva in ett annat band på radion.
(Ibland diskuterar vi meriter, att man kan ha gått och fått en examen utan att fatta något alternativt forskat i ett ämne och blivit så väl bekant med det att man inser att expert går nästan inte att bli. Där är det bra att falla tillbaka på att ett examensbevis kan vara lika mycket ett sätt att uttrycka SIG som en lång utläggning kring sanning och lögn. Argumenten extraherar man ur strömmen av tyckande och vilja och försök att dra uppmärksamht till sig. Lögnerna känner man igen på att där finns spår av fingrar som inte skulle varit där på faktaletter och faktoider vi lyckas få ur oss. Respektfullt sätt att behandla andra människor? Min kurskamrat tyckte inte det och jag tycker han har rätt. Bra om folk säger hur mycket respekt de vill ha så vi kan mäta upp det och sedan diskutera grejer).
|
|
Där går min gräns! Och jag har ju inte heller för avsikt att sälja någon berömd byggnad till någon...