Post by contra on Aug 6, 2020 18:47:52 GMT
Vi sparar rubriken från förra utgåvan av Veckans Contra. Men innehållet blir ett annat.
Den så kallade Jämlikhetskommissionen har överlämnat ett betänkande som verkar vara en kopia av gammal socialdemokratisk politik från 1960-talet. De framsteg som gjorts sedan dess ska backas och vi riskerar att återigen hamna i en period utan ekonomiska framsteg (som på 1970- och 1980-talen).
Kommissionen, som tillsattes innan Centern och Liberalerna anslöt sig till Jöken, föreslår en rad åtgärder över ett brett politiskt fält. Kännetecknande för alla förslagen är ökad statlig kontroll, högre skatter och mer bidrag.
Kommissionen vill exempelvis återgå till den bostadspolitik som var härskande när miljonprogrammet genomfördes. Statliga lån och garantier så att kommunerna kan bygga fler hyreslägenheter inom ramen för den så kallade ”allmännyttan”, det vill säga kommunalt ägna bolag som bygger standardlägenheter som inte särskilt många vill bo i. Inga andra än kommunerna (om de får statliga pengar) är beredda att bygga sådana hus.
Kommissionen inbillar sig att det är lönsamt att invandrarna i genomsnitt är yngre än de infödda svenskarna. Som om inte invandrarna också skulle bli äldre och därmed bli föremål för ökade kostnader för vård och omsorg. Trots att de idag har betydligt lägre sysselsättningsgrad och därmed inte gör vad de borde göra för att skapa finansiellt utrymme för de vårdkostnader de kommer att förorsaka i framtiden.
Kommissionen vill vidare förstärka de sociala skyddsnäten med högre bidrag och kortare kvalifikationstider.
Från S-håll kan man tydligen också tänka sig både arvsskatter och förmögenhetsskatter, trots att det var S-regeringar som avskaffade arvsskatten (vilket skedde i två steg).
Vidare talas det om statligt ansvar för elförsörjning och bredband och minskat ansvar för hushållen när det gäller den egna skuldsättningen.
Den som trott att gammal socialdemokratisk skatte- och bidragspolitik, statligt/kommunalt ansvar för viktiga samhällsfunktioner istället för marknadsstyrning har anledning att tänka om. Allt det gamla onda lever kvar och riskerar att föra tillbaka Sverige till en gammal ond tid.
Den så kallade Jämlikhetskommissionen har överlämnat ett betänkande som verkar vara en kopia av gammal socialdemokratisk politik från 1960-talet. De framsteg som gjorts sedan dess ska backas och vi riskerar att återigen hamna i en period utan ekonomiska framsteg (som på 1970- och 1980-talen).
Kommissionen, som tillsattes innan Centern och Liberalerna anslöt sig till Jöken, föreslår en rad åtgärder över ett brett politiskt fält. Kännetecknande för alla förslagen är ökad statlig kontroll, högre skatter och mer bidrag.
Kommissionen vill exempelvis återgå till den bostadspolitik som var härskande när miljonprogrammet genomfördes. Statliga lån och garantier så att kommunerna kan bygga fler hyreslägenheter inom ramen för den så kallade ”allmännyttan”, det vill säga kommunalt ägna bolag som bygger standardlägenheter som inte särskilt många vill bo i. Inga andra än kommunerna (om de får statliga pengar) är beredda att bygga sådana hus.
Kommissionen inbillar sig att det är lönsamt att invandrarna i genomsnitt är yngre än de infödda svenskarna. Som om inte invandrarna också skulle bli äldre och därmed bli föremål för ökade kostnader för vård och omsorg. Trots att de idag har betydligt lägre sysselsättningsgrad och därmed inte gör vad de borde göra för att skapa finansiellt utrymme för de vårdkostnader de kommer att förorsaka i framtiden.
Kommissionen vill vidare förstärka de sociala skyddsnäten med högre bidrag och kortare kvalifikationstider.
Från S-håll kan man tydligen också tänka sig både arvsskatter och förmögenhetsskatter, trots att det var S-regeringar som avskaffade arvsskatten (vilket skedde i två steg).
Vidare talas det om statligt ansvar för elförsörjning och bredband och minskat ansvar för hushållen när det gäller den egna skuldsättningen.
Den som trott att gammal socialdemokratisk skatte- och bidragspolitik, statligt/kommunalt ansvar för viktiga samhällsfunktioner istället för marknadsstyrning har anledning att tänka om. Allt det gamla onda lever kvar och riskerar att föra tillbaka Sverige till en gammal ond tid.
