Post by contra on Sept 17, 2020 8:14:41 GMT
I dagarna presenteras kommande års statsbudget. Den visar underskott och frikostiga satsningar på alla upptänkliga områden.
Att budgeten visar underskott när det kinesiska viruset påverkar ekonomin så kraftigt är inget som bör kritiseras. Det är nu som ett underskott är motiverat och som blir möjligt tack vare en tidigare återhållsam utgiftspolitik.
Däremot finns det goda skäl att göra invändningar mot att så mycket pengar används för att köpa Miljöpartiets medgivande. Klimat- och miljöslöseri kostar 10 miljarder kronor extra till ingen nytta för vare sig klimat eller miljö. Men det gör det möjligt för regeringen att sitta kvar ytterligare en tid.
Sverige har en statsskuld på cirka 40 procent av BNP, vilket är en siffra som utan problem kan ökas på till 70 procent, vilket är den normala nivån inom EU. Det finns dock länder som ligger både på och över 100 procent och då börjar det bli problematiskt. Om man inte kan lura andra att betala. Vilket är vad flera länder i Sydeuropa lyckats med. De får generösa bidrag från EU som EU finansierar med lån som garanteras av alla EU-länderna, men i praktiken av länderna i norr. Tyskland, Österrike, Nederländerna, Belgien, Irland och Norden. De länder som har betalningsförmåga. Bidragen hamnar inte hos länder som drabbats hårt av det kinesiska viruset (som Belgien, som blir nettobetalare) utan hos de länder som fört en ansvarslös ekonomisk politik (som Sydeuropa). Enligt planerna ska återbetalning av lånen på sanslösa 7 800 miljarder kronor (nästan dubbla Sveriges BNP) ske fram till 2058. Det vill säga den svensk som just kommer ut i arbetslivet idag kan vänta sig att få betala för Italiens, Spaniens och Greklands ansvarslösa ekonomiska politik ända fram till pensionsåldern. Samtidigt ges EU beskattningsmakt, visserligen än så länge begränsad, men hittills har EU fått nöja sig med inkomster av tullar och medlemsavgifter. Det är ett viktigt principgenombrott som strider mot EU-fördraget och mot vad som utlovades när svenska väljare 1994 sa ja till medlemskap i EU.
Hur kunde det gå så? Hur kunde Stefan Löfven sälja ut svenskarna så totalt i Bryssel den 21 juli tidigt på morgonen? Han hade inte några sådana fullmakter från svenska folket men han ordnade det genom en nattlig kommunikation med EU-nämnden, ett organ som ska övervaka Sveriges EU-politik och som består av riksdagsledamöter. Mellan sex och halv sju på morgonen var det ledamöterna i EU-nämnden som gav fritt fram för den sanslösa penningrullningen i Bryssel. Nämnden har inte mindre än sjutton ledamöter och 97 (!!) suppleanter. Närvarande vid mötet den 21 juli var ordföranden Åsa Westlund (S) samt (uppkopplade per telefon) ledamöterna Annika Qarlsson (C), Jessika Roswall (M), Martin Kinnunen (SD), Jessica Rosencrantz (M), Ludvig Aspling (SD), Maria Strömkvist (S), Desirée Pethrus (KD), Tina Acketoft (L), Johnny Skalin (SD), Amanda Palmstierna (MP) och Jan Ericsson (M) samt suppleanterna Björn Pettersson (S), Dag Larsson (S), Jonas Sjöstedt (V), Teres Lindberg (S), Tobias Billström (M) och Charlotte Quensel (SD). Egentligen gav mötet inget direkt godkännande för Löfven att komma överens, men det blev tillfälle för en del frågor. Överenskommelsen ska nu godkännas av Riksdagen, men många partier menar att det bara är en formalitet eftersom överenskommelsen redan är godkänd av EU-nämnden. Mötesanteckningar från mötet på morgonen den 21 juli kan läsas på data.riksdagen.se/fil/02DD0716-EB91-4AF2-8942-501D29F256AF. Vid ett tidigare möte på kvällen (20:45) den 20 juli data.riksdagen.se/fil/BE1E8819-ADB6-44D4-8172-17456989DB12 medgav alla ledamöter utom Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets, att Löfven skulle få ingå överenskommelsen. Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet gjorde vissa mindre invändningar men godkände helheten. På morgonen den 21 juli var det ingen som sa nej.
Att budgeten visar underskott när det kinesiska viruset påverkar ekonomin så kraftigt är inget som bör kritiseras. Det är nu som ett underskott är motiverat och som blir möjligt tack vare en tidigare återhållsam utgiftspolitik.
Däremot finns det goda skäl att göra invändningar mot att så mycket pengar används för att köpa Miljöpartiets medgivande. Klimat- och miljöslöseri kostar 10 miljarder kronor extra till ingen nytta för vare sig klimat eller miljö. Men det gör det möjligt för regeringen att sitta kvar ytterligare en tid.
Sverige har en statsskuld på cirka 40 procent av BNP, vilket är en siffra som utan problem kan ökas på till 70 procent, vilket är den normala nivån inom EU. Det finns dock länder som ligger både på och över 100 procent och då börjar det bli problematiskt. Om man inte kan lura andra att betala. Vilket är vad flera länder i Sydeuropa lyckats med. De får generösa bidrag från EU som EU finansierar med lån som garanteras av alla EU-länderna, men i praktiken av länderna i norr. Tyskland, Österrike, Nederländerna, Belgien, Irland och Norden. De länder som har betalningsförmåga. Bidragen hamnar inte hos länder som drabbats hårt av det kinesiska viruset (som Belgien, som blir nettobetalare) utan hos de länder som fört en ansvarslös ekonomisk politik (som Sydeuropa). Enligt planerna ska återbetalning av lånen på sanslösa 7 800 miljarder kronor (nästan dubbla Sveriges BNP) ske fram till 2058. Det vill säga den svensk som just kommer ut i arbetslivet idag kan vänta sig att få betala för Italiens, Spaniens och Greklands ansvarslösa ekonomiska politik ända fram till pensionsåldern. Samtidigt ges EU beskattningsmakt, visserligen än så länge begränsad, men hittills har EU fått nöja sig med inkomster av tullar och medlemsavgifter. Det är ett viktigt principgenombrott som strider mot EU-fördraget och mot vad som utlovades när svenska väljare 1994 sa ja till medlemskap i EU.
Hur kunde det gå så? Hur kunde Stefan Löfven sälja ut svenskarna så totalt i Bryssel den 21 juli tidigt på morgonen? Han hade inte några sådana fullmakter från svenska folket men han ordnade det genom en nattlig kommunikation med EU-nämnden, ett organ som ska övervaka Sveriges EU-politik och som består av riksdagsledamöter. Mellan sex och halv sju på morgonen var det ledamöterna i EU-nämnden som gav fritt fram för den sanslösa penningrullningen i Bryssel. Nämnden har inte mindre än sjutton ledamöter och 97 (!!) suppleanter. Närvarande vid mötet den 21 juli var ordföranden Åsa Westlund (S) samt (uppkopplade per telefon) ledamöterna Annika Qarlsson (C), Jessika Roswall (M), Martin Kinnunen (SD), Jessica Rosencrantz (M), Ludvig Aspling (SD), Maria Strömkvist (S), Desirée Pethrus (KD), Tina Acketoft (L), Johnny Skalin (SD), Amanda Palmstierna (MP) och Jan Ericsson (M) samt suppleanterna Björn Pettersson (S), Dag Larsson (S), Jonas Sjöstedt (V), Teres Lindberg (S), Tobias Billström (M) och Charlotte Quensel (SD). Egentligen gav mötet inget direkt godkännande för Löfven att komma överens, men det blev tillfälle för en del frågor. Överenskommelsen ska nu godkännas av Riksdagen, men många partier menar att det bara är en formalitet eftersom överenskommelsen redan är godkänd av EU-nämnden. Mötesanteckningar från mötet på morgonen den 21 juli kan läsas på data.riksdagen.se/fil/02DD0716-EB91-4AF2-8942-501D29F256AF. Vid ett tidigare möte på kvällen (20:45) den 20 juli data.riksdagen.se/fil/BE1E8819-ADB6-44D4-8172-17456989DB12 medgav alla ledamöter utom Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets, att Löfven skulle få ingå överenskommelsen. Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet gjorde vissa mindre invändningar men godkände helheten. På morgonen den 21 juli var det ingen som sa nej.
