Är det rätt av staten att gripa in för att rädda företag?

Vad som händer är att staten skapar luckor i sina finanser med lånen och tillfälliga stöden och att de kommer att tas igen senare.
Det andra som sker är skattebortfall när företag försvinner och reducerar. Mni gamla siffra var att en person som blir arbetslös innebär 250' skattebortfall och 100' extra kostnad för statskassan. Proportionerna torde vara ungefär rätt, summorna säkerligen inte längre aktuella.
Och det är väl givet vad statens respons som sker blir på de två, minskade inkomster, höjda utgifter. En tidsfråga. Straffa de oskyldiga, belöna de skyldiga som socialismen säger, eller något.
Jag skulle till och med se opp om jag seglat in för bidragen och sitter och berikar i en av statens lägenheter, så illa är det.

Och att där bli ägarbyten i rese, persontransport, hotell restaurant härnäst. Jag skulle vänta en stund med att köpa ett hotell, till dess de permanenta följderna av viruset, på beteenden och mänsklig ekonomi blir synliga. Jag lyssnade på Lars Bern igår så jag är full av undergångsscenarion och komplotter idag.

För, grundorsak,  så drar nästan alla firmor fruktansvärda lönesummor, när intäkterna fallerar. Man måste vara snabb som en iller att säga upp och skicka hem, för att för många sitter med 3 månader och mer uppsägningstid. (det vanliga beteendet är att inte anställa, så att man går in ganska mager i krishändelsen, för vad som än sägs så är mängden psykopater begränsad och alla vill heller inte arbeta inom HR, så länge som där finns någon fri kommunalrådsplats)
Och det som sker, om firman går i konkurs och inte tas över snabbt med någon i skick att ta förlusterna och vända verksamheten, är att ordning och form försvinner. Samma resurser går att skrapa samman igen, men innan de har ett rykte, en förståelighet, ett erbjudande som känns igen och en organisation som fungerar är det bara ett svart hål för pengar.

Så när det blir tokstopp av det här slaget så sker en massa förstörelse. , Det blev ett virus denna gången, förra gången var det efterfrågan som matchade ur och slog hårt mot finans, nästa gång kan det vara Annie Lööf som får en idé och säljer in den i FN,
De intressen jag ser är ett teoretiskt, att ansvar (ägarskap) behöver flyttas ned och ut, STATAB, STATGRÖD, STATRES är kanske inte direkt resursförstöring, utan bara långsamma och ineffektiva.
Det andra intresset, och det överröstar, liksom om där inte fanns något i den andra vågskålen, är att man som konsument och medborgare vill ha kvar sitt hotell, bara för möjligheten att sätta korkade döttrar i arbete och få dem bortgifta och sin affär, för att möta kända ansikten och inte behöva köra till köpcentret och man vill ha kvar ordning och form, så att man vet vad som står på hyllan när man tar vägen dit, och att de lyckas få en ny burk på plats efter man köpt den förra. Där brukar argumenten för statliga insatser komma.
Det tredje jag kommer på, och där finns inte resuserna någon annanstans än staten, är den mänskliga sidan, att hålla nere smittspridning, till under de tillgängliga resuserna för antal personer i vård (minus personer man "väljer bort". Lägg ordet på minnet. Hade Hitler inte varit oförsiktig med orden så hade han också kunnat valt bort judar och polacker.)
Och det visar också på svagheten när staten skall försöka vara god. Ju längre bort man är från att vara igenkännbar som människa för den, desto närmare blir dess beslutsfattande vanligt godtycke, snarare än godhet.

Jag uppfattar egentligen alla tre som argument när man skall resonera sig till vad staten kan tillåta sig:
-ägarskap bör inte skifta bort från att ägaren är lokal och personlig, annars blir det klumpigt och trögt och okänsligt
-insatsen bör vara konserverande, för att minska effekten och hitta en snabb väg tillbaka
-insatsen av regleringar och resurser skall vara baserad på kristna värden MEN eventuella avvägningar om var och på vilka man väljer att pruta ned sig från första princip att enbart rädda liv, skall vara tydligt redovisade, vem som tar beslutet, vilka som drabbas, vilken andra princip som tar överhand (är alltid ekonomisk av något slag). Beslutsfattarna måste tala om vilka beslut de tar och förklara scenarierna de arbetar efter, om programmet de applicerar inte stod på valaffischerna. Det är en grisig situation att stå och säga vem som håller nästet medan övriga kryper bakåt, men det är en del av jobbet.

Så vad tycker jag? Lån med stödliknande villkor, stöd och lättnader, inga övertaganden. Principen för tilldelning till företag baserad på mars 2019, jämfört med mars 2020, med justering direkt för tillkommande faktorer, de kan dras på skatten 2021, så vi får lite tid att tänka igenom dem, de kommer ändå inte att bli rättvisa, men det åstadkommer tydlighet och någon form av rättvisa, under tiden sanera statens utgifter och sänk ersättningar för dem som har mer än vad vi ger någon som arbetat 60 år utan ATP, det kan vara en lämplig läxa, för många fångloende, lustigt nog del av Hells Angels, och vissa afrikanska stammar.
Då sker inget i panik, vi är redovisade, tydliga och kommer upp i 80% rättivisa.

Lite parallell i ämnet:
socialism, demokratisk sådan gudbevare oss, rör sig framåt med argument från empati och sympati, den och den saknar färgrådgivare, den och den får inte pengarna att räcka till könsbytet, den och den branschen klarar sig inte utan bidrag eller tjänar bara för mycket pengar.
Den andra delen, i receptet är andras pengar och däri finns en stor skillnad. Om jag, som medborgare, exemplarisk och med någon liten kassa, går till röda korset och ger dem en krona mot att de under försöken att få den att nå någon drabbad person, som oftast sker, tar 60-80 öre av kronan, vilket är mindre än om man själv valt att överräcka den i patagonien, så är det ingen större skillnad mot att jag ger staten en krona på samma villkor.
Den situtationen är också mycket snarlik en där min granne tvingar mig, med statens hjälp att ge kronan till personen i patagonien, och det i sin tur är mycket snarlikt situationen där personen inte längre sitter i patagonien utan är handläggare på migrationsverket (egentligen skatteverket, men jag försöker hålla det pedagogiskt) och min granne fortsätter att tvinga mig, med statens hjälp att betala en krona till en icke längre tillfinnandes person i patagonien. Och plötslig är skillnaden mot det första läget, rääättt så påtaglig.

Och där finns inget av mänskligheten känt recept för att återställa situationen, vad vi än säger om grundlagar, konstutionsomstolar, multilagrade pensionslösningar i schweitz. När väl staten fått tag i kronan som är på väg till patagonien är både patagoniern och kronan dess. Hade man man varit vitsigare hade man kunnat sagt att det var en kronpatagonier och en kronkrona. Men tempora mutandis och senilitet med dem.

CC, Du pratar som en politiker om företagande som vore det någon slags filosofi.

Du det är det inte - det är en hård verklighet. En hård verklighet där de hårda plussen ska vara fler än de hårda minusen. Du slåss inte bara mot staten/facken utan även mot dina konkurrenter. Dina bästa arbetare kan plötsligt sitta hos konkurrenten. Du måste till stora kostnader hela tiden utveckla dina produkter för att ligga i framkant. Om inte ligger du där.

Marginalerna utnyttjas av alla för att produkten ska säljas. Därför är marginalerna alltid utnyttjade.

Det är därför det kallas fri marknadsekonomi. Kunden får bästa vara till bästa pris och staten tar max mellanskillnad.

Fri marknadsekonomi är ömtålig för företagaren/företaget - däri ligger ändå att den självläkande effekten som gör att går någon företagare omkull så träder en ny in och fyller behovet.

Efterfrågan är välsingnelsen.

Det går inte att filosofera om företagande - det är rå matematik, kunskap och rätt produkter vid rätt tid.

Sedan - vad gäller statligt stöd - "there is nothing like a free lunch".

Du skrev "metafysisk" :
"Metafysik handlar om sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen, som finns bortom det fysiska"

Förstår att jag använt ordet filosofi fel.

Borde i.st.f. "filosofi" skrivit "metaverklighet" i startmeningen till CC.

Ändrar dock inte inte vad jag ville ha sagt.

He he.... tror jag ska skydda ordet "metaverklighet" - kan användas på många ställen. Kanske kan förädlas till "metarealism".

Tack Filip - ett nytt ord i min vokabulär.

"Borde i.st.f. "filosofi" skrivit "metaverklighet" i startmeningen till CC."
Låter jag som en politiker? Be du dina första fem representanter förklara verktyg och strategier för riskbedömning. Märker du ingen skillnad mot vad jag skrev så har du återigen helt rätt.

Så här fungerar det. Som företagare har man första ansvar men det hindrar inte att där finns en miljö man opererar i, har jag hört. Man kan försöka utnyttja lönegarantier när det inte går bra och ja man kan planera för konkurs, men runt om uppstår oordning och även om det sprids på så många fler om man utnyttjar en statlig lönegaranti, som går in och betalar extramånader av en med avsikt för högt satt lön, så skapar det i summan mindre nytta än om man lyckats driva sin firma lönsamt och inte utnyttjat andra, även om spritt över hela staten, eller om man lagt ned snabbare och då har jag ändå inte undersökt den rättsliga aspekten av ditt råd.
Så är man inte en av dem som vinner på det dåligt skötta och utnyttjande företaget så kan hända att man faktiskt har en filosofi där, att utnyttjande är fel, åtminstone när DU gör det och är man den härdiga och filosofiska typen så kan det vara att man tycker det är fel även om man själv gör det.