|
Post by fb on Apr 24, 2020 13:25:54 GMT
Är det rätt av staten att gripa in för att rädda företag? Contra vacklar i det senaste veckobrevet. Visserligen är det inte bra med socialism och att staten socialiserar, men tänk på att de små näringsidkarna inte har sig själva att skylla, så de kan väl få tillbaka något av det lilla som Staten har stulit av skattepengar från dem:
Contra menar att: "Det är en speciell kris också i den mening att det är en bakomliggande faktor som företagen inte har haft någon möjlighet att gardera sig mot. Det är en riktig force majeure." Men stämmer det verkligen? Kunde ingen företagare ha förutsett lite force majeure? Kunde ingen företagare ha försäkrat sig mot en pandemi? Kunde ingen företagare dessutom ha sparat lite reservkapital i form av guldtackor i ett bankvalv?
Wimbledonmästerskapet är inställt i år, för första gången sedan andra världskriget. Och inte går de omkull för det. Nejdå, inte alls. För de har försäkrat sig mot en eventuell pandemi och kommer därför att casha in 141 miljoner dollar:
www.sbnation.com/tennis/2020/4/8/21214031/wimbledon-canceled-pandemic-insurance-141-million
Franska mästerskapen får däremot problem. För deras styrelse glömde bort att pandemiförsäkra sig, eller alternativt så var de giriga och tog den hejvilda risken att det nog aldrig skulle bli någon pandemi.
Men visst, staten har i åratal stulit pengar från företagen, så det kan väl vara dags för staten att minska stöldintaget ett tag? De skulle väl kunna avskaffa skatterna och avgifterna under en tidsperiod för alla företag som har drabbats av pandemin? Och de skulle väl även kunna ge ett tillfälligt behovsprövat bidragsstöd till att täcka en del fasta kostnader, som t.ex. hyror och anläggningskostnader, maskinslitage etc.?
Men förövrigt bör företagens problem lösas genom den fria marknadsekonomins försorg. Personal som permitteras inom bl.a. restaurang och hotell kan gå in i många andra branscher där det nu saknas folk pga. sjukskrivningar, samt pga. tillfälligt ökade efterfrågetryck. Det gäller dagligvaruhandel på flera håll. Det gäller ett antal grossist- och lagerfirmor och det gäller självklart också för vården, men även för många andra slags verksamheter som drabbas av sjukskrivningar.
Och företagare kan tillfälligt lägga om produktionen. Istället för att producera delar till flygplan kan man producera testkit, gasmaskar, maskar, skyddskläder, rullsängar, sängkläder, rengöringsmaterial och lite av varje. Det är bara att tänka till och rycka in där det behövs Det är sådant som näringsidkande individer kan vara duktiga på och som byråkrater inte kan räkna ut utan att tillsätta utredningar som blir klara om tio år, och som då ingen vettig människa har något behov av att läsa.
Sveriges politiker bör tillåta den fria marknadsekonomin att få rädda den fria marknadens ekonomi!
|
|
|
Post by Gutta Perka on Apr 24, 2020 17:10:06 GMT
Kan inte tala om "större företag".
Dock vet jag att man som företagare med 3-15/20 anstallda kan ha följande plan.
Korta versionen: Förutsättning - allt ser kass ut!
Omställning till annan produktion kräver icke oväsentliga investeringar.
Medarbetarna ska läras om - om det går - till helt annan kunskap - dyrt och facket kommer att ha ohemula krav.
Hyrda lokaler tickar.
Hyrda inventarier och maskiner tickar.
Nya kunder ska "inhämtas" och där ska man vinna anbuden.
Kan gå - men Du landar lätt i sjukdom eller missbruk/utbrändhet.
Om en analys visar att det inte har trovärdig chans.
Friställ de anställda. Sälj tillgångarna och ta ut max lön. Dvs töm bolaget. 40‰ till dig.
Kursa!
Nu har Du räddat ditt hus och andra intjänade beskattade tillgångar.
Nu två alternativ: Någon satsar på dig/blir anställd. Det andra du blir arbetslös och kan utnyttja samhällets lilla stöd.
Eftersom du är företagare väntar du ut tiden och planerar för något intressant i framtiden och utnyttjar dina kunder/gamla anställda på att ev. starta på ny kula och kanske blir hoppejärka ett tag vit/eller svart.
Att gå på stöd av staten har aldrig fungerat.
Fungerar inte ett företag sig självt så är det fel på samhället/omständigheterna.
Tufft - yes!🇸🇪 Men du har kvar familj, huset och bilen samt därtill privata insparade tillgångar.
Har Du varit dum och intecknat dina egna tillgångar - bereden väg för Herran (Här Sossarna) och bli livegen.
Tänk Kamprad!
|
|
|
Post by CC on Apr 25, 2020 6:03:29 GMT
Vad som händer är att staten skapar luckor i sina finanser med lånen och tillfälliga stöden och att de kommer att tas igen senare. Det andra som sker är skattebortfall när företag försvinner och reducerar. Mni gamla siffra var att en person som blir arbetslös innebär 250' skattebortfall och 100' extra kostnad för statskassan. Proportionerna torde vara ungefär rätt, summorna säkerligen inte längre aktuella. Och det är väl givet vad statens respons som sker blir på de två, minskade inkomster, höjda utgifter. En tidsfråga. Straffa de oskyldiga, belöna de skyldiga som socialismen säger, eller något. Jag skulle till och med se opp om jag seglat in för bidragen och sitter och berikar i en av statens lägenheter, så illa är det. Och att där bli ägarbyten i rese, persontransport, hotell restaurant härnäst. Jag skulle vänta en stund med att köpa ett hotell, till dess de permanenta följderna av viruset, på beteenden och mänsklig ekonomi blir synliga. Jag lyssnade på Lars Bern igår så jag är full av undergångsscenarion och komplotter idag. För, grundorsak, så drar nästan alla firmor fruktansvärda lönesummor, när intäkterna fallerar. Man måste vara snabb som en iller att säga upp och skicka hem, för att för många sitter med 3 månader och mer uppsägningstid. (det vanliga beteendet är att inte anställa, så att man går in ganska mager i krishändelsen, för vad som än sägs så är mängden psykopater begränsad och alla vill heller inte arbeta inom HR, så länge som där finns någon fri kommunalrådsplats) Och det som sker, om firman går i konkurs och inte tas över snabbt med någon i skick att ta förlusterna och vända verksamheten, är att ordning och form försvinner. Samma resurser går att skrapa samman igen, men innan de har ett rykte, en förståelighet, ett erbjudande som känns igen och en organisation som fungerar är det bara ett svart hål för pengar. Så när det blir tokstopp av det här slaget så sker en massa förstörelse. , Det blev ett virus denna gången, förra gången var det efterfrågan som matchade ur och slog hårt mot finans, nästa gång kan det vara Annie Lööf som får en idé och säljer in den i FN, De intressen jag ser är ett teoretiskt, att ansvar (ägarskap) behöver flyttas ned och ut, STATAB, STATGRÖD, STATRES är kanske inte direkt resursförstöring, utan bara långsamma och ineffektiva. Det andra intresset, och det överröstar, liksom om där inte fanns något i den andra vågskålen, är att man som konsument och medborgare vill ha kvar sitt hotell, bara för möjligheten att sätta korkade döttrar i arbete och få dem bortgifta och sin affär, för att möta kända ansikten och inte behöva köra till köpcentret och man vill ha kvar ordning och form, så att man vet vad som står på hyllan när man tar vägen dit, och att de lyckas få en ny burk på plats efter man köpt den förra. Där brukar argumenten för statliga insatser komma. Det tredje jag kommer på, och där finns inte resuserna någon annanstans än staten, är den mänskliga sidan, att hålla nere smittspridning, till under de tillgängliga resuserna för antal personer i vård (minus personer man "väljer bort". Lägg ordet på minnet. Hade Hitler inte varit oförsiktig med orden så hade han också kunnat valt bort judar och polacker.) Och det visar också på svagheten när staten skall försöka vara god. Ju längre bort man är från att vara igenkännbar som människa för den, desto närmare blir dess beslutsfattande vanligt godtycke, snarare än godhet. Jag uppfattar egentligen alla tre som argument när man skall resonera sig till vad staten kan tillåta sig: -ägarskap bör inte skifta bort från att ägaren är lokal och personlig, annars blir det klumpigt och trögt och okänsligt -insatsen bör vara konserverande, för att minska effekten och hitta en snabb väg tillbaka -insatsen av regleringar och resurser skall vara baserad på kristna värden MEN eventuella avvägningar om var och på vilka man väljer att pruta ned sig från första princip att enbart rädda liv, skall vara tydligt redovisade, vem som tar beslutet, vilka som drabbas, vilken andra princip som tar överhand (är alltid ekonomisk av något slag). Beslutsfattarna måste tala om vilka beslut de tar och förklara scenarierna de arbetar efter, om programmet de applicerar inte stod på valaffischerna. Det är en grisig situation att stå och säga vem som håller nästet medan övriga kryper bakåt, men det är en del av jobbet. Så vad tycker jag? Lån med stödliknande villkor, stöd och lättnader, inga övertaganden. Principen för tilldelning till företag baserad på mars 2019, jämfört med mars 2020, med justering direkt för tillkommande faktorer, de kan dras på skatten 2021, så vi får lite tid att tänka igenom dem, de kommer ändå inte att bli rättvisa, men det åstadkommer tydlighet och någon form av rättvisa, under tiden sanera statens utgifter och sänk ersättningar för dem som har mer än vad vi ger någon som arbetat 60 år utan ATP, det kan vara en lämplig läxa, för många fångloende, lustigt nog del av Hells Angels, och vissa afrikanska stammar. Då sker inget i panik, vi är redovisade, tydliga och kommer upp i 80% rättivisa. Spånat rätt från huvudets topp. För ingen har frågat mig, för de gör ungefär tvärtom och tror inte jag ser det.
En sak Filip;om staten kommenderar hem personer direkt och indirekt, baserat på det tredje argumentområdet, skydd av mänskligt liv, så är väl staten också direkt i orsakskedjan när restauranten går omkull? Och vad säger du om din frihet om du faller in de olika kategorierna, smittfri, frisk igen, symptomfri, symptomatisk. Vad har en marknad att sätta in där? Skall man sätta inträdesavgfter och dela ut friskpass? Vi går till jobbet, vansinnigt attraktiva, med och utan förkylning, med och utan dödliga virus medicinerade och omedicinerade, alltsamman invasivt för övriga där vi uppträder, kanske utan att de hinner inse det, och kanke utan att riskerna vi bär med oss realiserar. Den fria marknaden kommunicerar och väger av erbjudanden med pris mer effektivt än andra marknader. Kanske inte just den skiftnyckel jag skulle ta ur verktygslådan om någon kommer in på restauranten och hostar på buffén. Ens om den var mitt favoritverktyg.
|
|
cgholm
Junior Member
Posts: 72
|
Post by cgholm on Apr 25, 2020 6:07:08 GMT
Wimbledon har försäkrat sig mot en pandemi. Men som försäkringsbeloppet visar, det är inget småföretag. En pandemi-försäkring är inget man köper av If eller Folksam. Det är en specialförsäkring som tecknas via ett försäkringskonsortium som sätts ihop av Lloyds i London. Kvarstår att det inte funnits någon realistisk möjlighet för ett mindre företag att skydda sig mot pandemins effekter.
|
|
|
Post by CC on Apr 25, 2020 6:21:11 GMT
Lite parallell i ämnet: socialism, demokratisk sådan gudbevare oss, rör sig framåt med argument från empati och sympati, den och den saknar färgrådgivare, den och den får inte pengarna att räcka till könsbytet, den och den branschen klarar sig inte utan bidrag eller tjänar bara för mycket pengar. Den andra delen, i receptet är andras pengar och däri finns en stor skillnad. Om jag, som medborgare, exemplarisk och med någon liten kassa, går till röda korset och ger dem en krona mot att de under försöken att få den att nå någon drabbad person, som oftast sker, tar 60-80 öre av kronan, vilket är mindre än om man själv valt att överräcka den i patagonien, så är det ingen större skillnad mot att jag ger staten en krona på samma villkor. Den situtationen är också mycket snarlik en där min granne tvingar mig, med statens hjälp att ge kronan till personen i patagonien, och det i sin tur är mycket snarlikt situationen där personen inte längre sitter i patagonien utan är handläggare på migrationsverket (egentligen skatteverket, men jag försöker hålla det pedagogiskt) och min granne fortsätter att tvinga mig, med statens hjälp att betala en krona till en icke längre tillfinnandes person i patagonien. Och plötslig är skillnaden mot det första läget, rääättt så påtaglig.
Och där finns inget av mänskligheten känt recept för att återställa situationen, vad vi än säger om grundlagar, konstutionsomstolar, multilagrade pensionslösningar i schweitz. När väl staten fått tag i kronan som är på väg till patagonien är både patagoniern och kronan dess. Hade man man varit vitsigare hade man kunnat sagt att det var en kronpatagonier och en kronkrona. Men tempora mutandis och senilitet med dem.
|
|
|
Post by CC on Apr 25, 2020 7:16:59 GMT
Riskbedömning och riskhantering. Jag troor att jag har en aning Vi blir sämre och sämre på hantering av långa riskodds, av några olika anledningar. -en är att vi som ras är riskaversa -en annan är perceptionell, att vi inte har upplösningen att kunna föreställa oss ppm-risker -en tredje är att de långa riskerna är sådana vi inte är tränade på, vi träffar på dem i teorin, men den gång vi möter dem i verklighetn är den första. Tar man exempelvis "dålig kund" så händer det någon gång om året och verktygen är kända, man sätter en smula bevakning på dem, man vet också vad man gör om och när årets dåliga kund faller ut och där kan till och med finnas en peng avsatt, i budgeten för dålig kund som blir långsam med betalning eller den helt bortfaller. Årets prognosticerade vinst blir en miljon jämnt, istället för en miljon tjugotusen. Men chefen kidnappad finns någonstans i mellanhäradet, sådant man kalkylerar längre söderut, Mölnlycke och så, men inte här, och man får läsa på innan man vet vilket telefonnummer i polen man skall ringa och hur mycket en krona är i bitcoin. Tredje fallet är kärnkraftsolyckor, meteoritnedslag, pandemier, politiska omsvängningar. De brukar inte finnas i budget och man kan inte hantera dem var och en för sig, nix, går inte. Samma brandkår som rycker ut när ungdomarna roar sig på parkeringen, får rycka ut om det är kärnkraftverket som bolmar efter att de roat sig där, oddsen och utbredningen av kostnader finns det folk som räknar på och de räknar FEL. Det går inte att räkna rätt på det och som korvhandlare i ringhals får man ta till samma katastrofplan som om man får höra att det är på väg att bli momsgranskning. Så som filip förespråkar, robusta lösningar skapar resiliens, och marknaden är mycket robust. Så den avvägda lösningen är att titta på att man har ett upplägg som är robust, om där finns specifika risker för den egna verksamheten och planera för att de faller ut om man har råd, och det finns ingen anledning att inte planera hur man beter sig i anloppet och efterspelet, på samma sätt som när man tillämpar självförsvar, om man klarar att urskönja dragen av vad som är på väg att ske och hur det kommer att landa. Problemen döljer sig i detaljerna och mängden detaljer och okända när man planerar. Vill man ha en planerad lösning så måste man gräva ned sig i detaljer och då ackumulerar felen i bedömningar också.
Finns där scenarion man ser är utanför den egna makten att reda ut så brukar man inte planera för dem, det finns ingen anledning att planera för katatrofer med dödlig utgång. Och det gör också att man ibland står utan plan och resilient lösning.
|
|
|
Post by Gutta Perka on Apr 25, 2020 19:57:50 GMT
CC, Du pratar som en politiker om företagande som vore det någon slags filosofi.
Du det är det inte - det är en hård verklighet. En hård verklighet där de hårda plussen ska vara fler än de hårda minusen. Du slåss inte bara mot staten/facken utan även mot dina konkurrenter. Dina bästa arbetare kan plötsligt sitta hos konkurrenten. Du måste till stora kostnader hela tiden utveckla dina produkter för att ligga i framkant. Om inte ligger du där.
Marginalerna utnyttjas av alla för att produkten ska säljas. Därför är marginalerna alltid utnyttjade.
Det är därför det kallas fri marknadsekonomi. Kunden får bästa vara till bästa pris och staten tar max mellanskillnad.
Fri marknadsekonomi är ömtålig för företagaren/företaget - däri ligger ändå att den självläkande effekten som gör att går någon företagare omkull så träder en ny in och fyller behovet.
Efterfrågan är välsingnelsen.
Det går inte att filosofera om företagande - det är rå matematik, kunskap och rätt produkter vid rätt tid.
Sedan - vad gäller statligt stöd - "there is nothing like a free lunch".
|
|
|
Post by fb on Apr 25, 2020 23:30:54 GMT
En sak Filip;om staten kommenderar hem personer direkt och indirekt, baserat på det tredje argumentområdet, skydd av mänskligt liv, så är väl staten också direkt i orsakskedjan när restauranten går omkull? Och vad säger du om din frihet om du faller in de olika kategorierna, smittfri, frisk igen, symptomfri, symptomatisk. Vad har en marknad att sätta in där? Skall man sätta inträdesavgfter och dela ut friskpass? Vi går till jobbet, vansinnigt attraktiva, med och utan förkylning, med och utan dödliga virus medicinerade och omedicinerade, alltsamman invasivt för övriga där vi uppträder, kanske utan att de hinner inse det, och kanke utan att riskerna vi bär med oss realiserar. Den fria marknaden kommunicerar och väger av erbjudanden med pris mer effektivt än andra marknader. Kanske inte just den skiftnyckel jag skulle ta ur verktygslådan om någon kommer in på restauranten och hostar på buffén. Ens om den var mitt favoritverktyg.
Ja, den lilla poängen köper jag delvis. Att staten får ta konsekvenser av sina direktiv. Men, det är ändå direktiv som har getts i en situation där politikerna har känt sig nödgade att agera för att skydda oss alla mot varandras smittspridning. Det är inte politikerna eller staten som ligger bakom pandemin, och får den härja ohejdat så blir ingenting bättre av det. När det gäller alla slags etiska resonemang utifrån detta så bör vi alltså börja med att inse att det handlar om "nödens etik" och inte om den normala vardagens etik. Du vet redan vad jag föreslår, att politikerna konverterar till Sydkoreas linje. Jag argumenterar för det i andra trådar och drar det inte i repris här. Men det innebär att lösa problemen snabbare, vettigare, enklare och humanare. Fri marknadsekonomi och den fria marknadens principiella villkor bör vara utgångspunkten i alla slags ekonomiskt-politiska resonemang. Och vad kan politiker göra för att underlätta för duktiga företagare? Jo, i regel, laissez faire, att hålla sig ur vägen och lämna de duktiga människorna i fred. Allt utöver det bör ske försiktigt, tydligt, tidsbegränsat och med allmänna regler.
|
|
|
Post by fb on Apr 25, 2020 23:41:09 GMT
Wimbledon har försäkrat sig mot en pandemi. Men som försäkringsbeloppet visar, det är inget småföretag. En pandemi-försäkring är inget man köper av If eller Folksam. Det är en specialförsäkring som tecknas via ett försäkringskonsortium som sätts ihop av Lloyds i London. Kvarstår att det inte funnits någon realistisk möjlighet för ett mindre företag att skydda sig mot pandemins effekter. Som sagt, franska mästerskapen har inte köpt en sådan försäkring. Så, det hjälper inget att vara stor om man inte också är klok.
Visst skulle många små företagare ha kunnat teckna allmänna force majeure-försäkringar tillsammans. Om det inte redan finns något försäkringsbolag som vill låta dem göra det, så är det ju bara att upprätta ett nytt försäkringsbolag ad hoc. Och hos ett sådant försäkringsbolag tecknar då de företagare som vill försäkringar mot pandemier och mot flygande dörrmattor, ifall de rädslas att CC:s dörrmattor ska börja flyga iväg på rymmen.
Ännu mindre finansiella muskler än vad små företag har, har ofta vi enskilda individer. Det fungerar ändå för oss smådrullar att köpa drulleförsäkringar för ditt och datt. Om vi så vill, känner för det och har råd med det. Det är samma marknadsekonomiska mekanism som möjliggör detta. Tillsammans är vi många drullar små tillräckligt många för att åderlåtas på pengar, och somliga av oss kan kanske tjäna en drullehacka på det.
|
|
|
Post by fb on Apr 26, 2020 0:32:37 GMT
CC, Du pratar som en politiker om företagande som vore det någon slags filosofi. Du det är det inte - det är en hård verklighet. En hård verklighet där de hårda plussen ska vara fler än de hårda minusen. Du slåss inte bara mot staten/facken utan även mot dina konkurrenter. Dina bästa arbetare kan plötsligt sitta hos konkurrenten. Du måste till stora kostnader hela tiden utveckla dina produkter för att ligga i framkant. Om inte ligger du där. Marginalerna utnyttjas av alla för att produkten ska säljas. Därför är marginalerna alltid utnyttjade. Det är därför det kallas fri marknadsekonomi. Kunden får bästa vara till bästa pris och staten tar max mellanskillnad. Fri marknadsekonomi är ömtålig för företagaren/företaget - däri ligger ändå att den självläkande effekten som gör att går någon företagare omkull så träder en ny in och fyller behovet. Efterfrågan är välsingnelsen. Det går inte att filosofera om företagande - det är rå matematik, kunskap och rätt produkter vid rätt tid. Sedan - vad gäller statligt stöd - "there is nothing like a free lunch".
Så, Ringaren, du anser alltså att det finns en "hård verklighet". Det är ju en viktig metafysisk princip du ansluter dig till där. Och i ditt ekonomiska resonemang glider du över till att se efterfrågan som en "välsignelse". Det är ju en etisk premiss du smyger in där, ja nästan på gränsen till estetisk.
Det går alltså att filosofera även om företagande, som du med hjälp av dina filosofiska premisser ser som "rå matematik, kunskap och rätt produkter vid rätt tid". Där fick du även med kunskapsteorin och gjorde en fin touchdown till verkligheten med hjälp av den. Och utifrån det kunde du även snabbt kliva upp till filosofins fjärde gren, dvs. till politiken, där du konkluderade med att något statligt stöd ej behövs, eftersom fria luncher är en sossechimär.
Det var ju bra levererat, av ingen ringare filosof än Ringaren.
|
|
|
Post by Gutta Perka on Apr 26, 2020 2:24:40 GMT
Du skrev "metafysisk" : "Metafysik handlar om sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen, som finns bortom det fysiska"
Förstår att jag använt ordet filosofi fel.
Borde i.st.f. "filosofi" skrivit "metaverklighet" i startmeningen till CC.
Ändrar dock inte inte vad jag ville ha sagt.
He he.... tror jag ska skydda ordet "metaverklighet" - kan användas på många ställen. Kanske kan förädlas till "metarealism".
Tack Filip - ett nytt ord i min vokabulär.
|
|
|
Post by fb on Apr 26, 2020 2:46:33 GMT
Jag använder ordet "metafysik" som synonym till ordet "ontologi", och alltså som en benämning på filosofins första ämnesområde, vår verklighetsuppfattning.
Ordet metafysik hade just denna betydelse ursprungligen. Det uppkom i samband med en antik katalogisering av Aristoteles böcker där de av hans böcker som behandlade verklighetens natur ställdes efter hans böcker om fysiken... efter fysiken... meta fysiken.
Den senare betydelsen, att all metafysik är spekulation, är en förvrängning av termen som utfördes av Immanuel Kant. Inte minst i hans bok Prolegomena, som föregrep positivismen och som gjorde positivismen möjlig (trots att positivisterna filosofihistoriskt ibland omnämns som icke-kantianska, vilket är nonsens).
Eftersom jag (liksom Rand) håller mig till Aristoteles synsätt och förkastar det kantianska tankegodset, så använder jag medvetet begreppet metafysik i dess ursprungliga betydelse.
|
|
|
Post by CC on Apr 26, 2020 6:12:51 GMT
"Borde i.st.f. "filosofi" skrivit "metaverklighet" i startmeningen till CC." Låter jag som en politiker? Be du dina första fem representanter förklara verktyg och strategier för riskbedömning. Märker du ingen skillnad mot vad jag skrev så har du återigen helt rätt. Så här fungerar det. Som företagare har man första ansvar men det hindrar inte att där finns en miljö man opererar i, har jag hört. Man kan försöka utnyttja lönegarantier när det inte går bra och ja man kan planera för konkurs, men runt om uppstår oordning och även om det sprids på så många fler om man utnyttjar en statlig lönegaranti, som går in och betalar extramånader av en med avsikt för högt satt lön, så skapar det i summan mindre nytta än om man lyckats driva sin firma lönsamt och inte utnyttjat andra, även om spritt över hela staten, eller om man lagt ned snabbare och då har jag ändå inte undersökt den rättsliga aspekten av ditt råd. Så är man inte en av dem som vinner på det dåligt skötta och utnyttjande företaget så kan hända att man faktiskt har en filosofi där, att utnyttjande är fel, åtminstone när DU gör det och är man den härdiga och filosofiska typen så kan det vara att man tycker det är fel även om man själv gör det. Och man kan ta vilken aspekt av företagande, bokföring, hämtning av posten, sitta och glo på telefonen eller riskbedömningar och säga att den aspekten är inte den hela bilden. På det säger jag bara amen.
Slut på det ämnet.
För att glädja ringaren så måste jag skryta att jag, nu när jag tänker på det, tränat på att ta oinformerade beslut under tidspress, för att det är verkligheten när man är biträdande korpral. Ingen berättar något för en, men de vill ha snabba beslut, hela tiden trots att man bara vill vara ifred och sprätta. Så tycks det är situationen med exempelvis pandemier i rubrikerna just nu. Man får skjuta till lite tankar om vad som kunde tänkas vara, för statistiken är ofullständig och fel och sen och sedan tittar man i paletten av vad man KAN göra. Springa, skrika eller skylla ifrån sig eller om man är avancerad; en mix av dem. Om det inte tar upp för mycket av tiden kan man gå tillbaka efter hand som fler verktyg och mer information kommer in och väga av om mixen eller valt blivit helt rätt.
Så här tycks det mig nu i ljuset av en gnutta mer kunskap. De flesta klarar sjukan väl men vi vet inte exakt vilka det är som inte gör det gamla och sjuka, ja, men där finns andra faktorer, tycks det, som bidrag, blodgrupp, genetik som vi kanske vill känna tillräcklgit bra. Efter det tycks det att allmän karantän blivit ett för trubbigt verktyg, testning irrelevant och behandling, där maskinerna som behövs är på plats men bästa medicinering inte är på plats och vaccinet inte är på plats, det bästa, som får igång ekonomin är att släppa den allmänna karantänen och isolera ut dem med förhöjd risk, som vi har råd med.
|
|
|
Post by Gutta Perka on Apr 26, 2020 11:36:32 GMT
Sista meningen är mycket intressant. Har Du något förslag på hur det skulle göras. Behaglig isolering av den utsatta gruppen och resten "vaccinerar" varandra naturligt.
|
|
cgholm
Junior Member
Posts: 72
|
Post by cgholm on Apr 26, 2020 14:15:16 GMT
Nu är ju försäkringsbranschen svårt reglerad så det är inte bara att upprätta ett försäkringsbolag. Det krävs att bolaget själv eller genom återförsäkring har kapital för att täcka värsta tänkbara skada. En pandemiförsäkring skulle troligen bli dyr om den omfattade mer än ett enstaka företag. Det är ju till exempel inte alls säkert att Wimbledon gjort en klok affär genom att teckna en pandemiförsäkring. Man måste ta hänsyn till vad premien är och hur ofta det blir skadeutbetalning.
Kärnkraftverk är av regleringsskäl mycket svåra att fullförsäkra. Nordiska kärnförsäkringspoolen består av alla Sveriges och Finlands större försäkringsbolag, men de har begränsad ansvarighet på cirka 12 miljarder kronor.
Regleringarna gör att det är mycket sällsynt att försäkringsbolag går i konkurs. Det har bara skett två gånger sedan 1920-talet och i bägge fallen var det kreditförsäkringsbolag som gick i putten efter 1980-talets finanskris.
|
|