Penningtvätt

Flera storbanker har tvingats betala miljarder i böter för att de inte agerat tillräckligt kraftfullt mot penningtvätt. De flesta bankerna har svarat med att enligt uppmaningar från Finansinspektionen trakassera vanliga småkunder (med några tiotusental kronor på banken) med otrevliga frågor. Eftersom det kostar mer än det smakar för bankerna försöker de avstå från att över huvud taget släppa in småkunder, kunder som bara vill ha ett lönekonto och ett bankkort (ett rejält bolån brukar dock göra susen, då blir banken intresserad). Det behövdes att en nekad kund stämde en bank för att Finansinspektionen skulle förklara att en bank som har lönekonton och bankkort i sitt sortiment är skyldig att släppa in alla som vill ha detta som kunder (den som har rånat just den banken kan dock fortfarande portas, men portningen gäller inte andra banker, och eftersom allt färre banker har några pengar numera blir bankrån alltmer sällsynta). Trots att Finansinspektionen utfärdat direktiv om att bankerna är skyldiga att tillhandhålla enkla tjänster till allmänheten är det fortfarande vanligt att till exempel gästarbetare nekas konton och det inte bara på en bank utan på alla banker. Contra har vid flera tillfällen stuckit Finansinspektionens direktiv i handen på den gästarbetare som nekats konto, varefter det inte tagit många minuter för banken att ändra inställning.



Den som får in sin lön på ett bankkonto ska besväras med frågor om varifrån pengarna kommer, vartill kontot ska användas (köpa potatis och fläskkotletter är ett godkänt svar, en som är intresserad av att ”tvätta” miljoner åtkomna genom brott, kan enkelt svara samma sak och bli godkänd). Som avslutning kommer den obligatoriska frågan om den som vill ha kontot sitter i Regeringen eller i Riksdagen. Alla sådana är misstänkta mutkolvar och måste behandlas i särskild särskilt restriktiv ordning.



Verkliga skurkar som vill tvätta sina brottsinkomster eller som vill skicka pengar till utländska terrorister fastnar naturligtvis aldrig i de frågebatterier som bankerna tvingas ställa till den breda allmänheten.



Finansinspektionen vill att bankerna ska sila mygg och svälja kameler (Matteus 23 kap). Genom att de åtgärder som bankerna vidtar efter krav från Finansinspektionen inte ger några märkbara effekter på penningtvätten (utan bara sämre kundupplevelse för små bankkunder) kan staten fortsätta att håva in miljarder i böter. Inga banker har hittills fört process om böterna, väl i medvetande om att i det fall de skulle göra det skulle de få tusen och en nya problem med Finansinspektionen.