Varför har vi svårt att vara relevanta?

Jag är nog med så långt att där behövs ett intellektuellt andra tillägg till konstitutionen, att var medborgare har rätt och skyldighet att beväpna upp med kurage och ekonomiska resurser och första tillägg om tillgång till fri information för att stå emot kollektivisering.
Kollektiviserar gör man ovanifrån för makten, att folk är enklare att fösa omkring som boskap än som illrar, eller nerifrån när man är rädd och svag och det är man av och till, så kurage och egna resurser hjälper där, men det kommer att vara konjunkturberoende, vilka kollektivistiska predatorer som dyker upp och i vilket skick man själv befinner sig.
MEN om man vill ha något arbete ur andra så behöver man nog få dem att skriva på i någon mån. Det abstrakta måste hamna i något konkret. Diskussionen om måste ta former. Hörd blir man om där finns tid och man inte hamnar utanför sitt overtonfönster. Så man måste förhålla sig till det, för att bli sedd hörd och lyssnad på. Och energi, arbetstimmar är inte så många. Under året brukar jag hosta upp någon tusenlapp och om det var för ett projekt jag trodde på kan jag nog hitta fler, men arbete finns inte så mycket att hämta OCH innan jag lyssnat in ungefär vad som är rätt kanal, rätt budskap, så är det inte så mycket jag kan göra, annat än slumpmässigt. När det kommer till idégods är efterfrågan direkt kopplat till hur relevant mottagaren tycker att det är för hans egna verksamhet.
Du och jag är kvar en massa år senare som ideologer, men den normala gången är att man tittar runt lite som ung man, därefter skaffar ett liv och låter det styra ideologin, så mycket som man behöver för att komma runt jobbet, chefen och facket. Vill vi att de skall titta in på, säg Contra, för att infomera sig om hur man skall förhålla sig till senaste försöket att försvaga och skrämma, så fordras att de lyckas hitta dit, och på något vis får för sig att idégodset är intressant och användbart.

Har du inte lite sug efter att lyckas säga något så att regeringen måste ut och dementera?
Det retar mig något såpass att människor som är kloka och ofta till och med kompetenta lägger så lite energi på att störa exempelvis Löfven-Lööfs maktutövande.

När jag blev tvungen att lära mig om sälj så pekade de på modellen hitrate x antal försök. Det trösterika är den mekaniska delen att om över huvud taget har en hitrate så är det antalt steg mellan dörrarna som bestämmer hur många ideologiska dammsugare man får sålt. Hitrate är däremot något slags svartkonst, som består av sättet man presenterar och produkten man säljer.
Ja ångideolux klarar att motstå kommunismen och försvara grundläggande friheter, men den lyckades inte förklara vad fördelen med ett land var, eller sänka skatterna. För alla insåg att vi hade råd samt att om man har så lite kvar efter skatten så måste staten ha pengar till bidrag. Så säljaren av stupidéfonen lyckades runda oss på med säljargument som bet bättre.

Så fort man har en grupp individer måste det finnas ett instruktivt protokoll för umgänget dem emellan. Abstrakt (i tanken, medvetet eller omedvetet) eller konkret (skriven eller oskriven lag).

Protokollet styr även politiken, såväl som kärnfamiljen och vargflocken, genom att fastställa hur tillgångar ska fördelas mellan de som är "närande" respektive "tärande" i gruppen (the 'community' = samhället).
I det politiska (ideologstyrda) samhället förekommer rika och fattiga/tillgångslösa både bland de närande och de tärande.

Så varför skall vi bli sittande med den skitiga änden på stickan? Har jag formulerat problemt otydligt eller är det så att vi faktiskt inte vill vinna diskussionen?
Kan vi göra mer och bättre för våra tids och pengainsatser eller är vi precis så bra som vi kan vara och gör precis det vi bord, sedan stenåldern?

I Sverige är det helt enkelt svårt att få en syl i vädret ifall man råkar ha något förnuftigt att säga.

Däremot är det enkelt för Muslimska Brödraskräpet att årligen tillskansa sig mångmiljonbelopp från staten till deras föreningskluster, samt att infiltrera myndigheter och olika slags idébärande organisationer.