Post by contra on Dec 24, 2020 9:19:51 GMT
Mellan den 18 april och den 30 juni 2020 gällde en lag som gav regeringen rätt att fatta beslut om restriktioner utan att första fråga Riksdagen om lov. Dock skulle eventuella beslut som fattades enligt lagen ”omedelbart” underställas Riksdagen för beslut. Med ”omedelbart” förstods att riksdagsbehandlingen fick ta högst ett par dygn och att förslaget skulle underställas Riksdagen inom ett dygn. Riksdagen ställde upp och var beredd att snabbehandla eventuella beslut i anslutning till den tillfälliga lagen.
När lagförslaget ursprungligen lades fram blev det genast protester, det ursprungliga förslaget gav regeringen större befogenheter. Regeringen backade inför protesterna, lagförslaget ändrades och den ändrade lagen (beskriven ovan) trädde ikraft. Lagen användes dock aldrig.
Nu är regeringen på gång igen. Med tanke på de ökade siffrorna för det kinesiska viruset planerade Regeringen för en liknande lag som skulle träda ikraft den 1 juli 2021. Det ändrades snart till den 15 mars 2021 och nu är det enligt Regeringen så bråttom att den nya lagen behövs redan den 15 januari. Riksdagen är på intet sätt ogin när det gäller att godkänna restriktioner, det kan som sagt ske på ett par dagar.
Det nya lagförslaget ger Regeringen befogenheter som går betydligt längre än vårens ej använda lag. Lagen föreslås gälla ett drygt år och Regeringen ska inte behöva underkasta Riksdagen de beslut som fattas enligt den nya lagen annat än i undantagsfall och då ska Regeringen få en månad på sig att underställa Riksdagen de beslut som fattats enligt den nya lagen. Det nya lagförslaget har behandlats med extremt kort remisstid (som gick ut igår den 23 december). Socialminister Lena Hallengren avslöjar sig när hon förklarar varför den tidigare lagen aldrig användes. Det var för krångligt för Regeringen att underkasta eventuella beslut Riksdagen.
En av de tyngsta remissinstanserna, Justitieombudsmannen JO, sågar förslaget helt och hållet och skriver bland annat:
Det är givetvis mycket angeläget att staten har möjlighet att vidta adekvata och nödvändiga åtgärder för att skydda människors liv och hälsa genom att förhindra spridning av sjukdomen covid-19. Jag har stor förståelse för att sådana åtgärder kan behöva vara ingripande och medge flexibilitet på olika nivåer samt i vissa fall innebära begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter. Det förslag som presenteras i promemorian innebär dock en långtgående delegation av normgivningskompetens från riksdagen till regeringen, och i vissa fall vidare till olika förvaltningsmyndigheter på nationell, regional och lokal nivå. Det är viktigt att en lagreglering av det slaget är förutsebar, förenlig med grundläggande konstitutionella principer och innehåller mekanismer som säkerställer dels riksdagens ställning i förhållande till regeringen, dels att åtgärderna inte blir för långtgående i de enskilda fallen… Min uppfattning är att det aktuella lagförslaget, med hänsyn till dess breda tillämpningsområde och begränsade kontrollmekanismer, inte uppfyller de högt ställda krav som bör ställas på en lagreglering av det här slaget. Jag anser även att flera frågor behöver belysas närmare. Mot den bakgrunden avstyrker jag förslaget i dess nuvarande form… Förslaget är brett utformat och omfattar både åtgärder som redan kan vidtas med stöd av gällande lagstiftning och ingripande begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter som idag inte ens kan förutses… I promemorian förs resonemang om nödvändighet och proportionalitet på ett övergripande sätt. Förslagets konstruktion innebär dock att de närmare bedömningarna av om enskilda åtgärder är ändamålsenliga för att minska smittspridning och av deras negativa konsekvenser för enskilda, företag och civilsamhället, till stora delar får göras i samband med att enskilda föreskrifter beslutas. Det innebär en otydlighet som försvårar bedömningen av förslagets rimlighet… lagen möjliggör mycket långtgående åtgärder, bl.a. att helt förbjuda allmänna sammankomster och offentliga tillställningar samt att hålla platser och verksamheter stängda…
Trots de näst intill diktatoriska befogenheter som regeringen föreslås få, befogenheter som är betydligt mer långtgående än den lag som gällde tidigare i år, har det varit anmärkningsvärt tyst om förslaget. Det finns bara ett rimligt sätt för Riksdagen att hantera frågan: Att rösta nej. Samt att om så skulle behövas gärna ställa upp för att godkänna regeringsförslag som är rimliga, som fungerar för avsedda syften och som är proportionella i sina effekter, det vill säga att nyttan svarar väl mot de nackdelar som förslaget kan ha.
När lagförslaget ursprungligen lades fram blev det genast protester, det ursprungliga förslaget gav regeringen större befogenheter. Regeringen backade inför protesterna, lagförslaget ändrades och den ändrade lagen (beskriven ovan) trädde ikraft. Lagen användes dock aldrig.
Nu är regeringen på gång igen. Med tanke på de ökade siffrorna för det kinesiska viruset planerade Regeringen för en liknande lag som skulle träda ikraft den 1 juli 2021. Det ändrades snart till den 15 mars 2021 och nu är det enligt Regeringen så bråttom att den nya lagen behövs redan den 15 januari. Riksdagen är på intet sätt ogin när det gäller att godkänna restriktioner, det kan som sagt ske på ett par dagar.
Det nya lagförslaget ger Regeringen befogenheter som går betydligt längre än vårens ej använda lag. Lagen föreslås gälla ett drygt år och Regeringen ska inte behöva underkasta Riksdagen de beslut som fattas enligt den nya lagen annat än i undantagsfall och då ska Regeringen få en månad på sig att underställa Riksdagen de beslut som fattats enligt den nya lagen. Det nya lagförslaget har behandlats med extremt kort remisstid (som gick ut igår den 23 december). Socialminister Lena Hallengren avslöjar sig när hon förklarar varför den tidigare lagen aldrig användes. Det var för krångligt för Regeringen att underkasta eventuella beslut Riksdagen.
En av de tyngsta remissinstanserna, Justitieombudsmannen JO, sågar förslaget helt och hållet och skriver bland annat:
Det är givetvis mycket angeläget att staten har möjlighet att vidta adekvata och nödvändiga åtgärder för att skydda människors liv och hälsa genom att förhindra spridning av sjukdomen covid-19. Jag har stor förståelse för att sådana åtgärder kan behöva vara ingripande och medge flexibilitet på olika nivåer samt i vissa fall innebära begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter. Det förslag som presenteras i promemorian innebär dock en långtgående delegation av normgivningskompetens från riksdagen till regeringen, och i vissa fall vidare till olika förvaltningsmyndigheter på nationell, regional och lokal nivå. Det är viktigt att en lagreglering av det slaget är förutsebar, förenlig med grundläggande konstitutionella principer och innehåller mekanismer som säkerställer dels riksdagens ställning i förhållande till regeringen, dels att åtgärderna inte blir för långtgående i de enskilda fallen… Min uppfattning är att det aktuella lagförslaget, med hänsyn till dess breda tillämpningsområde och begränsade kontrollmekanismer, inte uppfyller de högt ställda krav som bör ställas på en lagreglering av det här slaget. Jag anser även att flera frågor behöver belysas närmare. Mot den bakgrunden avstyrker jag förslaget i dess nuvarande form… Förslaget är brett utformat och omfattar både åtgärder som redan kan vidtas med stöd av gällande lagstiftning och ingripande begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter som idag inte ens kan förutses… I promemorian förs resonemang om nödvändighet och proportionalitet på ett övergripande sätt. Förslagets konstruktion innebär dock att de närmare bedömningarna av om enskilda åtgärder är ändamålsenliga för att minska smittspridning och av deras negativa konsekvenser för enskilda, företag och civilsamhället, till stora delar får göras i samband med att enskilda föreskrifter beslutas. Det innebär en otydlighet som försvårar bedömningen av förslagets rimlighet… lagen möjliggör mycket långtgående åtgärder, bl.a. att helt förbjuda allmänna sammankomster och offentliga tillställningar samt att hålla platser och verksamheter stängda…
Trots de näst intill diktatoriska befogenheter som regeringen föreslås få, befogenheter som är betydligt mer långtgående än den lag som gällde tidigare i år, har det varit anmärkningsvärt tyst om förslaget. Det finns bara ett rimligt sätt för Riksdagen att hantera frågan: Att rösta nej. Samt att om så skulle behövas gärna ställa upp för att godkänna regeringsförslag som är rimliga, som fungerar för avsedda syften och som är proportionella i sina effekter, det vill säga att nyttan svarar väl mot de nackdelar som förslaget kan ha.
