SVD - Capitolium, tankar

Stormingen av Knäppitolium, tackar, Aftonbladet.

Det är naturligt att man kan ägna sig åt plundring och förstörelse, säg i Rosengård, Rinkaby och lustigt nog Kramfors, åratal, utan reaktioner men skulle någon storma och stjäla ordförandeklubban i riksdagen så blir reaktionen annorlunda.
Till och med under normala förhållanden skulle reaktionen vara skarpare vid en riksdagsstormning än när företag, fastighet och fritidsgårdare stormas och plundras.

Det är inte en attack på "demokratin", för demokrati är när fria medborgare, som har kraften och förmågan att ta beslut, själva väljer sina ledare och ledarna inte har resurser att köpa rösterna själva och sådan har vi inte i Sverige, utan en attack på deras faboritfåteuille, deras faboritklubba, deras lediga eftermiddag och straffas som sådan. Dvs om inte stormningen fullföljs. Lättförståeligt.

Om vi börjar med att det inte är samma sak om det stormas i Rinkeby kan man ändå ställa frågan, "varför reagerar pösmunkarna vid makten, inte?". Svaret på den är att det är lokala fenomen. Dvs sådant politiker kan dra nytta av snarare än förlorar på, i en icke demokrati, mellan kommunism, där man sköter plundringen själva istället för att dela den med klientklassen och demokrati, där utrymmet för plundring avsiktligt begränsas.

Men det fordrar förstås att medborgare har kraften att själva välja sina politiska ledare, att klienter som är beroende av dem inte tillåts köpas och även det är uppenbart.