Post by CC on May 10, 2020 6:41:24 GMT
Nyamko Semenya är i nyheterna igen, till skillnad från resten av hennes parti som vi i bästa fall hört av för sista gången.
Eftersom jag intresserar mig för många ting så är psykopati och illojalitet bland dem. Personer som håller på med ett personligt race och alltid öppna för snabba herrebyten, om pengarna är de rätta.
Carl Bildt är en intressant figur. Gjorde ett bra jobb, eller ganska bra jobb för att komma till makten, sedan Lundin Oil och gjorde nog ett bra jobb, internationella uppdrag och har klarat sig fint där. Skäller nu och säkert mot betalning, där med, på natinoalister, precis som Fredrik Reinfeldt efter att ha gjort samma bana, bytt rock när det pasat och fortsatt på ett spår som tycks handla om Fredrik Reinfeldt.
Går de att lyssna ut? Ja, men man måste vara en smula kvalificerad för att göra det. Mycket bättre att titta tillbaka på kappvändningar.
Om man inte lyckas hitta dem innan de sitter i ledningen för favoritpartiet, för favoritarbetsgivaren så kan man vänta sig att man själv ingår i erbjudandet när de söker nästa jobb. Antingen att slutförbruka eller att bytas ut.
Och eftersom jag är omöjlig att slutförbruka; än värre, de kommer att vara riktigt dåliga ledare. Ju fler utmaningar, ju sämre tider kan man lita på att de inte är på plats och gör något vettigt. Reinfeldt är paradexempel.
Och helt parallellt. Om någon kommer till dessa landet och INTE får en delaktighet, därför att hon vet att hon ljugit sig till allt hon har, hur KAN hon då känna lojalitet? Det är ett problem. I ena änden av spektrat blir det en figur som rånar en svensk på perrongen, låter honom falla ned på spåret, full som han är och bli överkörd, klara sig, men troligen i rullstol resten av livet, för några hundralappar.
I andra änden på spektrat Reinfeldt, alla folkpartister, Semenya avsiktlig felskrivning, Bildt.
Man har inget att göra som partiledare, statsminister eller ens på en perrong och fri fot (killen hade ändå mördat i frankrike utan att de fick fast honom där). Egentligen. Det är vi svenskar, som även om vi kanske inte känner någon lust att vara normala, åtminstone klarar att bry oss om andra.
