"Revictimization"

Ute på bruksorten så är ordstävet "är huvudet dumt får kroppen lida" men ett annat sätt att beskriva det på är "rätten för kvinnor att gå nakna genom parken utan att bli överfallna" eller efter det givna resulatet "revictimization".

Kvinnor som blivit våldtagna en gång har betydligt ökad chans att bli det en gång till. De som kommer in med våldtäktsanmälan har i 50% av fallen anmält en tidigare enligt SVT-artikel tidigare i veckan.

De skriver "varit utsatta för en våldtäkt en gång tidigare" men "gjort en tidigare anmälan" är mera korrekt. En sida av saken som talas tyst om är att så få våldtäktsanmälningar har tillräcklig substans för att kunna gå vidare med, och så många våldtäktsanmälningar har lika mycket med kvinnans sätt att hantera sin självbild och hämndbegär, som med våldtäkter. En högsta siffra jag sett är 40% men det är ett getingbo man petar på med det.

Om man är i riskgruppen för säg ett virus som är i rubrikerna sedan ett år tillbaka, så är det naturligt att 1 identifiera vad man kan göra för att bättra sin smittsituation 2 identifiera vad som är överlevnadsfaktorer om man skulle drabbas.

Det är rimligt att reducera umgänge och det är rimligt att se över sin konditionsträning och sitt vitaminintag.

Om man är i en riskgrupp för brott,  och våldtäkter som ägt rum i verkligheten faller fortfarande under den svenska brottsrubriken "våldtäkt" även om där ryms mycket hetluft , så kunde man föreställa sig samma steg 1 och 2 om om man löper risk för att få en dödlig sjukdom men där är steg 3 det som används mest "gråt och kondoleanser". Vilket tyder på att det är andra intressen i arbete.

De som blir våldtagna ett flertal gånger har beteenden som för dem i händerna på personer som våldtar dem ett flertal gånger under livet. De är sitt eget gärningsnexus och som sagt så gör egenskapen offer inte att man genom detta blir en bättre människa. Har man varit med om något oönskat så är det rimligt att läsa på, identifiera faktorerna för att det skall upprepas. Det hänger ihop med umgänge, droger, ekonomisk situation. Inte enkelt att bryta sig ut från, men inte olösligt heller. Antingen är man ett offer utan egen förmåga eller så har man en förmåga att göra rimliga val och vi skulle skratta åt någon som sitter och torkar tårarna efter att ha fått en svår sjuka efter att försökt träffa så många som möjligt och avsiktligt låtit bli att förbereda kroppen för våldtäkten kraftiga influensan.

Och bakom de här väsentligt olika sätten att hantera oönskat och farligt ligger två ideologier. Den ena marxism i sitt förkläde som feminism. Den andra vardagligt sunt förnuft. Att vara ett offer är en ej önskvärd status och om man är något litet kapabel att informera sig, ta beslut och genomföra dem, så ser man sina svagheter och riskbeteenden och går aldrig någonsin naken genom parken. Inte ens första gången. Så himla komplicerat är det inte att räkna ut något som andra kan räkna ut med tårna och även om det känns bra i början kan det vara lämpligt att itne starta något som gör att jag sitter och gråter, dricker lådvin och tycker livet är dumt i slutet på händelsekedjan.

Det här går säkert att uttrycka än mer koncist. Det är bara det där medila övertaget som gör att den andra sidan lyckas hävda sin destruktiva modell för revictimization över den som var och en född med huvud ben och armar klarar att räkna sig fram till, om inte ensam så med sina föräldrar. Det kan kännas bra att gråta ut lite ibland men en äkta våldtäkt eller misshandel är ett för högt pris. Liksom en andra och en tredje.