Post by CC on May 2, 2021 6:51:39 GMT
Att ställa någon till svars, utan att själv vara drabbad, utan att ha fått befogenhet att hålla rättvisan och döma hårt, är något vi gör, därför att vi inte utkräver straffen vi dömt ut.
Det är en intellektuell övning och handlar kanske lika mycket om turken, sossen eller granne vi dömer som om vad vi anser oss själva vara och kontrasterar mot.
Domstolen beslutar för det mesta sig för kortare och mer ointressanta straff och misstänkt ofta på frikännande där vi haft de anklagade skyldiga och hängda.
Och det hänger samman med att det finns skillnad på att sätta sig in i en fråga en vecka och att bedöma dem från de rubriker man läst.
Och det hänger samman med att den andra sidan har rätt att göra sig hörd, vilket också irriterar och komplicerar.
Och sedan hänger det samman med att svenska domstolar inte tjänar landet och samhället, utan har sina herrar i STHM och för deras skull är beredda att låta brottslingar gå, oskyldiga straffas och lagen ignoreras. Så de är inte bättre än vi, men principer, alltså.
BRA PRINCIPER:
Man behöver INTE sympatisera för att man förstår någon.
Man bör inte döma någon ohörd.
Man bör informera sig väl innan dömer någon, eller om något.
och det leder till några följdsatser:
Man bör känna efter vad man tycker om någon något innan man dömer den det.
Man bör titta efter vilka man inte är beredd att lyssna på.
Man bör identifiera områden man inte vill höra något om. och det räcker inte med att ha läst samma artkelrubrik flera gånger, eller läst alla fånbladet som finns, där kan finnas något som SVT bara inte vill berätta, något som fånbladjournalisten bara, intill djupet av sin själ, var för korkad och ond för att fatta och förmedla.
...för där är man ingen bra domare.
Motsatsen till strawmanning är steelmanning, när man försöker hitta bästa argumenten för den andra sidan och skjuta dem i bitar. Därför att domstolen vet vilka de ringer när de tycker det börjar bli trångt och blåsigt men som privatmänniska, som kanske inte så många lyssnar på om de kan hjälpa det, så bör man vara lika klar över vem man arbetar åt, vilka sanningar man är beredd att lyssna på och vilka man vägrar.
Min uppfattning är att världen blir ack så mycket mer intressant och hanterbar efter man sett verkligheten i vitögat, så som den är och stirrat ned den. Det här är en anstalt, med offer och förbrytare och tackar man nej till att vara någondera så krävs information, ibland obehaglig, som vem som för tillfället ringer runt och hävdar att man är facist och bör få sparken, ibland behaglig, som att Carola slutat dansa av hälsoskäl.
