Post by fb on Aug 12, 2021 3:51:16 GMT
HenrikU har i forum.debattsidan.nu skrivit ett inlägg om "idén om arbetstidsförkortning".
Jag håller med honom om det han tar upp där, men jag blev inspirerad att skriva ett eget inlägg om en annan aspekt. Och det gör jag nu här.
Vi arbetare knegar och knegar och i många av våra arbeten är det ett stort inslag av rutiner och ständigt återkommande arbetsmoment. Det är både bra och dåligt. Det som är bra är att vi blir experter på det vi ska göra, så att vi utvecklar en god kompetens. Det som är tråkigt är att jobbet kan bli för entonigt. Det behöver inte nödvändigtvis bli trist för den sakens skull, men det blir knappast en yrkeskarriär med ständigt nya och spännande utmaningar. Så, jag funderar på hur det skulle kunna kännas om det vore mer vanligt att vi arbetare hade flera deltidsjobb, hos flera olika arbetsköpare, och om vi hade flera parallella yrkeskarriärer. Jag menar inte att vår totala arbetstid borde vara längre, utan bara att vi skulle kunna ägna vår arbetstid åt fler hjärnstimulerande utmaningar.
Jag är stationsvärd i tunnelbanan och har haft det här yrket i 32 år. Under 70- och 80-talen så var jag tvärtom mångsysslare och testade alltså många olika jobb och yrken, inkl. sådana som krävde olika typer av utbildningar. Men det jag funderar på nu skiljer sig på så sätt att det inte handlar om att ofta byta jobb, utan om att ha flera olika jobb samtidigt.
Jag skulle gärna vilja fortsätta arbeta som stationsvärd t.ex. en dag i veckan (och jag hade väl fått lov att ändra det till någon variant av de dagjobb som finns istället för det rena nattjobbet som jag har nu.) Och jag skulle vilja testa flera andra typer av jobb som jag aldrig någonsin har testat förut, samt hålla på med dem fast på deltid, i den mån jag känner mig stimulerad av dem.
Så, typ: Måndag-stationsvärd, Tisdag-bilmekaniker, Onsdag-fridag, Torsdag-bibliotekarie, Fredag-fridag, Lördag-säljare i en datorbutik, Söndag-bagarlärling.
I dagens läge är det till och med så illa ställt i mitt yrke att det finns något som kallas för "deltidsfällan". Det handlar om personer som i åratal har nödgats arbeta enbart deltid fast de vill arbeta heltid. Och samtidigt finns det kollegor (inte jag, men andra) som gärna skulle vilja gå ner på deltid ett tag och njuta mer av fritiden, men som inte vågar det eftersom de är rädda för att de inte ska få lov att arbeta heltid igen när de själva vill återgå till det.
Facket är inte för dessa låsningar. Facket kritiserar dem inför arbetsköparna. Men orsaken till problemet är lagar och regler som har drivits igenom av LO via Socialdemokraterna just pga. deras socialistisk-ideologisk övertygelse. Att det är så blundar fackpamparna för. De vill inte erkänna orsaks- och verkansförhållanden när fakta visar att det är de själva som har ställt till med problem för oss arbetare.
Vi arbetare borde inte heller känna oss rädda för att förlora våra jobb. Arbetsmarknaden bör vara mycket friare och rörligare än vad den är idag, och vi borde alla bara se det som en spännande utmaning närhelst vi förlorar ett jobb; för det bör finnas gott om jobb för oss att byta till, på dagen eller under veckans gång.
Arbetslivet skulle kunna vara så oerhört mycket mer roligt och skönt för oss arbetare, socialismen förutan.
