Post by CC on Aug 28, 2021 7:16:16 GMT
I den antika världen kunde vilket brott som helst leda till långvarig tortyr, stympning och mist frihet
Hammurabi reformerade det till en proportionalitetsprincip, som bör förstås så här; straffet skall vara proportionerligt och i samma valuta. Tag länkarna bara som en ingång på ämnet.
Men en del brott är det inte önskvärt eller möjligt att bestraffa i samma valuta. Som våldtäkt, bankrån och miljöbrott. Så när väl uppsåt och skuld är fastställda så går det inte eller man vill inte utsätta den skyldige till våldtäkt, bankrån eller miljöbrott, utan straffet måste växlas till en straffvaluta, enligt en kurs som bestäms av straffprinciper. Länk till sökningen för att visa virrvarret av tankar som är grunden för växelkursen mellan brott och straff.
Bara ekonomiska brott tycks vara kvar i Hammurabis värld, där straffet ofta kommer i samma valuta som det utförts, vilket lämnar mindre utrymme för en lång diskussion kring proportionaliteten i straffet och den kan föras rimligt väl av idioter (åklagarsidan) och lögnare.
Men när avstampen är andra principer som samhällsintressen, kärandeintressen, svarandeintressen, och tröghet och de i sin tur betår till del av hämnd-, restitution-, preventionsmotiv i en oförklarad mix, oförklarad för att tillräckligt många enkelt skall kliva på utan att i onödan ifrågasätta väsentliga avväganden, så blir också översättningen av brott till straff slumpmässig och det är något som är enkelt för någon matematiskt intresserad att reda ut och för någon ohederliga att utnyttja.
Dvs för att kapa sig genom dimridåerna är formeln enkel.
Brottskategori straffkursen = uppklarandeprocent x genomsnittligt ansatt straff.
Mord har hög uppklarandeprocent, utom i vissa miljöer och straffas med X år på anstalt. Säg 0,5 x 10 = ett mord kostar 5 år i fängelse.
Men i vissa miljöer klaras inte brott upp. dvs mord är gratis.
och nästan över hela riket är småstöld ostraffat dvs gratis.
Och det leder mig till en massa slutsatser.
-det går enkelt att sammanställa gällande faktiska straffkurser för brott, för riket, året, trender, precis som det går att följa sina favoritfonder. Så att det enkelt går att räkna på hur staten värdesätter olika medborgarkategorier.
Problemet med att göra något tydligt och enkelt är förstås att det är enklare att se inkompetens och illvilja, där kostnaden för vissa brott är satt så lågt att de möjliga vinsterna mer än uppväger försök att begå brottet.
Det täcker också av, när man går ned i zonerna, hur skamligt dåligt skyddade "utsatta" områden är för att myndigheterna anser det vara rasism att skydda innevånarna där.
Det täcker också av interna proportionen mellan uppklarandeprocent och straffnivå, de blir bara två kolumner i samma tabell, för dem som gillar sådana att njuta av.
Det finns säkert någon eller några balansprinciper där.