Prostituerade, sprit, pengar och makt

Vem drömmer inte om det?

Utom möjligen asketer med svensk, öppen blick, målmedveten gång men Karin Göthblahad?

Det är uppenbart att här är en vek person. En som aldrig borde ha makt. En som inte klarar att ta ansvar, inte identifiera sig med sina underlydande, inte förbättra, skydda, bevara, bevaka.

Stäng av ljudet, titta på ansiktet, förgrämt och frågande, en som ringer till sin handledare och faller från balkonger en bild av personer som har makten som inte har makten.

Bilden ger indikationer om en specifik svaghet. Mest en fråga vem som håller i trådarna.

Rätt snart lär diskussionen kring Epsteineri, att man erbjuder fester och minderåriga, mellan vänner och förblir vänner genom att man inte publicerar bevismaterialet, bli mer öppen.

Klassiskt så är rekryteringsfasen den roligaste, när man skrattar tillsamman med sin handledare. De hittar rekrytens äkta svagheter, om de är pengar, barn, sprit, och vilken valuta som gäller för alla tre.

När man väl är i arbete så ställs det så att rekryten får förstå att om samarbetet bryter samman blir det mycket värre för henne än för handledaren, som alltid kan byta identitet, land eller vad som behövs för att fortsätta karriären. Tro inte att det är så. En dålig rekryt kan vara karriärdödande, eller förödande för uppdragsgivaren, men det handlar bara om att rekryten skall producera värd för investeringen.

Mycket vanligt är utpressning kring homosexualitet. Det har med rätta varit behäftat med straff från samhällets sida, från andra sidan med egocentricitet, karaktärssvaghet och vana att ljuga och smyga, som uppskattats.

Att även normal sexualdrift går och gått att utnyttja är givet, pengar, droger, för att bygga upp en relation mellan uppdraggivaren, hans handledare och rekryten men jag får hela tiden antydningar om att komprometering är viktig och med ett samhälle i förfall är det några sexuella bruk som fortfarande är komprometerande och att Epsteins modell var att kanske leda in sina gäster i perversion de utan hjälp kanske inte nått själva. Det kommer mer i det ämnet.

I andra änden på skalan finns personer som går att köpa med ideologi, fast de är inte så eftertraktade av tekniska skäl. Smicker, pengar ägodelar och föremål kan komma räcka långt. Annie Lööf är som bekant en ung beslutsfattare som odlats och att bli inbjuden till de prestigefyllda mötena behandlad som om man inte var en rödhårig idiot måste locka MÅNGA så många att det går att förbättra världen i riktnign mot att äta insektslarver, att 9 miljarder få dö av fridfullt ohc utan barn, att man startar några krig om viktiga saker på vägen i samförstånd och samråd. Att förståndet och rådan är 95:5 fördelade är kanske inte så mycket man tänker på med en bit hummer mellan tännerna.

Varför tänker jag plötsligt på Carl Bildt? Han är liksom jag en väldigt duktig pojk. Måhända med lite mer smak för pengar och att sprätta. Men alla sossarnas pigor och drängar finns där med. Allas lika värde men visst är det lite skillnad att var någon som blev bjuden och vad som händer innanför stängda dörrar sprids inte. För det gör det inte om man är snäll och skötsam. Till och med om man blir påkommen med någon gosse bland buskarna som HD domare gör det skillnad om man fortfarande är vän med dem som räknas. Eller inte. Jag skulle inte vilja vara deras ovän. Carl och Annie är trevliga och de är vänner. Men med vem? Var det någon finansman eller var finansman bara handläggare, ärendeansvarig och anställd?

De skulle inte berätta det för mig hur som helst. Det är inte Soros. I värsta fall har de riggat systemet så att det är de själva som polisar och utpressar varandra ned i avgrunden för en bit skaldjur och lite rumpstek. Som om de kunde titta frågande och förgrämda in i kameran utan att ha berättat sin historia.

Vem vet jag kanske tar en skogspromedan och ser om jag kan sparka undan vildsvinen från mina kantareller, men ta du en tulpan till Carl. Yum-yum. Karin... ja bara fortsätt att vara dig själv och lös de här problemen med alla de där oförklarligt kriminella buarnen.