Post by CC on Aug 7, 2021 6:39:27 GMT
Ägande är bra för människan. Även om vi kanske inte har så mycket, personlighet så är en stuga och lite skog något som gör oss mer intressanta, svårare att hota och ett bra ställe att ha en familj.
Samtidigt så har ägande en tendens att inte stanna hos alla och resultatet är att det ackumulerar bort och det är inte bra. Det gör att vi får en klientklass, som gör det de läst i aftonbladet, trallar med i allsången på pride, gladeligen tar på sig en mask trots att de är friska och de de träffar är friska och masken hjälper enbart marginellt och inte mot och de tar saker på avbetalning och betalar gladeligen halva inkomsten för alla löften de får. För att de inte lyssnade på matematiklektionerna och alltså inte har ett verktyg för att räkna ut växelkursen mellan fagra löften och faktiska inbetalningar.
Och det här är inte kapitalism och det är inte socialism. Det är klassisk klient-patronus och även om klienten för tillfället har en patronus, har de mindre gemensamt än arbetare och borgeoisie och de tappar sin identitet som fria och romare (jajaja, så klassiskt är det inte. "svenskar" som om inte det blivit kod för utländksa kriminella och personer som åkt tunnelbana)
Därför att det svensken gång ägde, någon form av moral, så mycket att han lyckats ta till sig ur katekesen och korset, en stuga och ett land, kung, land och gräns. Det är sålt.
Det är tråkigt för honom och det är extra tråkigt att barnen sitter i skolan och lär sig att han är slavägare pga St Thomé och alltså skyldig till allt ont, medan deras ägare skrattar och går till banken och åker till St Thomé eller Mallorca och låter dem straffa honom, när de får tråkigt i arbetslöheten, de fd eleverna.
Men som sagt så är restitution inte lätt. Alla är inte av den halten att de klarar att restitueras utan föredrar att ägas och dirigeras. Vilket bevisas av twitter. Pridevecka i stockholm. 15 kronor från allmänheten miljoner från staten och affilierade institutioner. Möte mellan världar. De som har pengar att köpa sig fria ur verkligheten, de som är för ägda och invaderade för att kunna se den.
Låt se om jag kan se den korkade ÖB:n dansa.
