Post by CC on Dec 25, 2021 7:30:24 GMT
Den rödnästa renen Rudolf har jag hört analyserad ett par-tre gånger. En förbannelse som kommer med odödligheten att man får höra nästan allt som går att säga.
Den första var något slags disneyförklaring att det enda som gäller är att bara fortsätta hoppas envetet och då när en dag tomten drabbas av renfall och är tvungen att låta dig vara med och dra och då kan din näsa hjälpa till att lysa vägen, eftersom den är självlysande, plötsligt, och inte bara missprydande och dina drömmar slår in.
Den andra kom från någon väldigt liberal riktning och hävdade att nödslakt och utnyttjande av resurerna var enda lösningen och att det var ett hån mot lyckade människor att Rudolf fått lov att leva.
Nu har aldrig Nyamko Sabuni, även om hon tappert drivit folkpartiet utför genom att hävda att där bör vara en bembe vid makten i Sverige, varit min kopp te och lustigt nog inte de sju dvärgarna som föregick heller.
Men Disney, med sitt mystiskt intima intresse för buarn är knappast någon jag vill ha förklarat något av heller. Walt var OK men firmaledningen har raskt gått över till snuskig sötma och därefter till att bli barnpedagoger. Alla vet vad jag menar och kan enkelt verifiera.
Så min uppfattning om Rudolf är att det som utmärker denne påhittade ren, var inte att han tappert inväntade en chans från tomten, utan att när Tomten väl gav honom den så var han BEREDD ATT DRA. Det var mer än tomten förtjänade. De flesta av oss kan säkert föreställa oss Rudolfs dagar fram till dess, med nintendo, rökning, foppadojor och mjukisbyxor, och de flesta som hållit på så ett längre tag är ur form och bittra över att de aldrig fick en chans, samt duckar för de chanser som kommer deras väg och skyller det mesta på patriarkatet, om de inte är män eller renar, där ekonomin och judarna brukar kunna dyka upp som lämpliga bortförklaringar.
Icke så Rudolf. När tomten, som inte var hans bästa vän, gav honom den enda chans någon hört talas om att han fått så tog han den och även om han svettades och fick kämpa efter 240 år av tv-tittande så lyckades han dra släde, Tomte och otaliga årets julklapp till dit Tomten tyckde det var lämpligt att köra.
Och det är Rudolf i ett nötskal. Inte vacker, inte begåvad utan trögtänkt och inflexibel, men när det kom till honom att göra en insats så skyllde han inte på förhållandena i sitt hemland förstört arbetslusten, eller på rådande smittskyddsläge och vaccineringsstatus. Ja han kunde fallit tillbaka på sin status som fiktiv varelse för att backa ur att behöva dra tungt. Men när frågan kom till honom så var där vare sig ursäkter eller elakhet utan arbeta och svetttas.
En bra medborgare och bättre människa än många 2021. Karl XI hade varit stolt över en sådan.