Nedtrappning

Jag läste den tanken. Jag har faktiskt lärt mig att läsa tankar på sista tiden. Länge trodde jag att jag var telepatdyslektiker och att andra verkade läsa mina tankar väldigt väl, till den grad att jag kände att jag kanske bara borde ägna mig åt att tänka och hålla tyst.
Det värsta var att när jag börjar styra andra med tankekraft enbart så börjar det bli svårt att skilja mellan vad som är telemotivation och vad som är deras handlande som moraliska agenter. Så att de kunde säga det mest lumpna och det var inte deras fel, utan det berodde på att jag var en förkastlig människa som satt här och tänkte lumpna tankar, som fick dem att göra det.
Så kan man inte ha det. Hemskt när jag blir skyldig till vad andra tycker och tänker på det viset. Så jag bestämde mig för att skriva om i stort sett positiva saker, på ett i stort sett positivt sätt och att tänka så lite som möjligt utan istället vara mer noggrann med att ta till mig det som är bra för mig att säga och tycka, påtagligt, sådant folk vill höra, sådant staten har sagt redan, sådant som går att läsa i DN. I stort sett. Kanske måste lite träning till.
Den nya positiviteten får redan effekt. Jag har fått ett mail från en Kenyan, jag vet att han vill mig väl därför att han är från Kenya, som är advokat för en avlägsen släkting till mig som gått bort och där det finns ett större arv att vänta, när jag väl undanröjt lite administrativa petitesser. Givetvis har jag tid att hålla igång även en andra maildialog, så som admin föreslår, och kommer att hantera den utan att tänka allt för stötande och lika respektfullt, som jag vet att någon som anstränger sig att kontakta mig från Kenya, bara för att agera i mina intressen vill bli behandlad.
Eller något.
Eller så tar jag bara ut Oscar, för tillfället ryktad och med slips och en smula rouge på kinderna, på tur runt om lokala bygden. Handlingsalternativ. Jag vet att det är fel med handlingsalternativ, men det känns rätt.

Det dröjer!