Post by CC on Aug 26, 2022 5:25:59 GMT
1944 skulle jag säga.
Ukraina har blivit mer spretigt i sina insatser. Inte i fält, där det går stadigt bakåt. Troligen mest i förlustsifforna men även i behärskat territorium.
4 händelser säger mig att året är 1944.
-Kärnkraftverket i Zaparosje beskjuts av Ukraina ("ingen vet" som ju brukar inträffa när media vet men inte vill titta)
-Mordet på Drugelina dotter till en rysk ideolog.
-Aktiveringen av sabotagegrupper på krim.
-Beskjutningen av "ryssar" av diverse tågstationer. (Det kan kanske hända och den senaste var kanske till och med ryssar).
och avrättningar av oliktänkande, arresteringar om de har tur i Ukraina.
Det börjar bli spretigare i insatserna, de tycks vara till för att hålla egna skutan på rätt köl, visa att man kan för media och sponsorer.
INGA ukrainska framgångar. Så det är inte 1943.
INGA frontkollapser eller självmord i ledarskiktet eller diskussion kring hur rovet skall delas, så det är inte 1945.
Hur skall rovet delas och när?
Ja diskussion om Ryssland nöjer sig med Lugansk och Donbass. Ingen tror det.
Nöjer ryssland sig med en större kaka och lämnar västra ukraina till eget öde, är Polen intresserat? Kanske det.
Då kan kriget vara slut om ett halvår men fortsättningen bli tråkig.
vill ryssarna sätta upp en vänligt sinnad regim i rumpukraina så kan det ta mer tid. Det är i min bedömning enda sättet att komma till en varaktig fred.
USA-NATO-EU kommer att inse att de är besegrade och inte fortsätta spelet i ett västorienerat rumpukraina och det kommer att gå en klar gräns mellan globohomoländerna och länder som tackar nej till den ordningen av många olika skäl, det tydligaste är att de genomskådat förfallet i väst och tackat nej, till förmån för egna varianter av religiöst tyranni, liberalkommunism, statlig korruption. För att de fungerar bättre för nästan alla i länderna än det västliga erbjudandet.
Indiens utrikesminister har varit tydlig med att han anser väst för transaktionellt. Allt går inte att köpa och sälja enligt honom. Och det är bra. För några år sedan tackade Indien nej till brittiskt bistånd för att de klarade sig bra på egen hand och var inte en strandsatt miljard människor och det här är den andra läxan från länder som vi tidigare administrerat kolonialt, men sedan gått över till att hundsfotera globalt och korrumpera.
